[Transkriberat av Gunnar Berglund 2012-05-06]

Samt båtsman Gabriel Liusbärg som nu är i Karls-
krona ok skulle leta igen Karl hafwande et stickbloss
att lysa oss med, ok när wi skulle gå förbi grannens
fähusdör blefwo wi warse at haken war af dören
der med så steg iag ok båtsman in i fähuset ok skulle
se om han war der, men Malin war ett stycke äfter
men wi funno honom intet, gingo så der med ut
ok med samma mötte wi Malin ok frågade hänne
om hon lade haken på fähuset när hon gick till-
förne utur fähuset? Swarade ia, hwar på wi lade på
haken, eliest sade båtsman, då wi i fähuset inkommo
ok intet straxt funno Karl; at han lärer intet wara
här, ok således letade wi ey heller stort. I medlertid stan-
nade wi alla 3 i fähus swalen,ok som wi hörde at
det dunkade in i fähuset , gick Malin ok iag in
med stickeblåset, ok hade grannen en utmager Ko
som då lagt sig, höllo wi före at den Kohn då hon lade
sig dånade emot båslan eller balken ok löfte
wi up Kohn igen, men ingen blefwo wi då warse, utan gingo
ut igen ok lade på haken äfter oss, när wi wore ut-
komne kom Elias ok frågade oss om wi funnit
Karl? Wi swarade ney, ok i det samma spände Karl
innan till på fähusdören, då sade wi, han lärer wara
här inne, med samma gingo wi alla sammans in i fä-
huset både båtsman, Elias, Malin ok iag med bloss
ok dp Malin lyste till fick hon se Karl i båsen, ok så
wida iag minnes, brede wid den Kohn wi löfte up
ok fattade Elias i honom ok drog ut honom samt luggade
något. Uppå tillfrågan om hon kunde förstå om Karl
war drucken? Swarade, ia någodt. Sidst sade hon at båts-
man skilgde Karl ok fadren åt på det fadren ey skulle
slå honom mera. Mera sade hon sig ey weta ok min-
nas at berätta. Karl tillspordes om hon witnat
sanningen. Swarade ia. Hon tog afträde. Der på inkallades