[Transkriberat av Gunnar Berglund 2012-05-06]

nwin af Lars Anderssons i Hamre piga, men
som hon intet wille låta sin husbonde weta
at hon hade brännewin at sälgia, så drögdes nå-
got, imedler gick hon i fähuset ok iag fölgde
efter, ok bad hon mig blifwa qwar i swalen så
länge hon gick in äfter brännwins kaggen,
men som iag första gången då iag war in i fä-
huset med hänne glömde der mine handskar
så gick iag in äfter dem, imedlertid hafwa de lagt haken på
fähusdören mädan iag war inne, ok spände iag på
dören en gång eller 2 äfter iag hörde far min tala,
sedan gick iag in i en bås ok lade mig, der med kom-
mo far, Malin ok Brita ok låste up dören.
Länsman anhölt det ber. piga motte witna,
ok som hwarken Karl eller hans fader, som ok
nu war tillstädes, uppå tillfrågan hade nå-
godt iäf emot hänne, så aflade hon den
wanliga witneseden, ok sedan blef hon un-
derrättat om edgång samt förmant at witna
sanningen war dänna hännes utsagu.
I fiol om en afton när det war alt mörkt blef
Karl sänd af sin fader i grangården äfter brän-
newin ok som han war någodt länge borta, men-
te hans fader at han war hemgången ok ärnade
så gå bort med, men iag ok pigan Malin budo
honom bli qwar till des Kark skulle kom-
ma igen; uppå tillfrågan om Malin warit hem-
ma i sin husbondes gård dit Karl war gången
innan dätta taltes? Swarade ia hon war hemma omk
kommen åter till Ols igen ok satt ok såg på dem
som woro tillstädes. Der med så gick iag ok Malin