För att kunna
göra vattenledningar och pumpar borrade man upp långa trästockar
med hjälp av borrar och långa förlängningsstänger.
Gustav Söderkvist i Höglandsbodarna och även hans släkting Emanuel Söderkvist utförde detta
hantverk långt i på 1930-talet. Hans son Gösta Söderkvist, reparerade upp borren och skänkte
den kompletterade verktygsuppsättningen till Hembygdsföreningen.
En del av verktygen syns på bilden ovan. Borraren gick till de gårdar
som skulle ha stockar borrade. Det var också uppdragsgivaren som
skaffade fram virket. Furu ansågs bäst men det gick bra med
de flesta träslag. Avgörande var stockens rakhet för hur
borrningen skulle lyckas.
Det halvcirkelformade verktyget till vänster användes för
att tälja av utsidan på stocken förmodligen i första
hand i ändarna. Skedarna i mitten kan fästas direkt på
borrsvängen eller via förlängningsstål på många
meter. Hela arbetsprocessen har beskrivits i " Bygd i förvandling
del 1" sid V:47 och kan rekommenderas. För att ge en glimt av
funktionen skall följande citat återges:
" Sedan gick man då in med förspringarborren allra först. Vid svängen ( veven ovan ) stod de två dragarna, som skötte om att dra, en vid vardera sidan. De stod alltid kvar på sina platser hela tiden. Den tredje, arbetsledaren alltså, fick däremot springa fram och tillbaka, för att tömma ut borrspånen ur hålet med täta mellanrum. Borren matade nämligen inte själv ut spånen ur hålet, utan man måste dra ut borren för att tömma. Man stötte alltså in borren för hand, drog svängen för hand tre -fyra varv runt som en vanlig borrsväng, drog så ett varv baklänges för att få spånen att släppa i stocken. Så backade tredjeman tills borren nästan drogs ut ur hålet, och spånen tömdes ur. Sedan sprang han omedelbart framåt och sköt in borren på nytt. Och på detta sätt pågick arbetet hela tiden.Ju längre in i stocken borren trängde ju längre måste arbetsledaren backa för varje gång och lika långt måste han givetsvis springa framåt igen. "
Ett exempel på hur länge en vattenledning kan ligga i marken är stocken nedan. Den grävdes fram på Gustav Edéns gård i Tuna tidigt en vårdag 1999. Den låg inbäddad i lera ( som användes som tätningsmedel och skydd ) och virket i själva stocken var helt friskt. Den kan ha legat i marken i kanske 100 år. Den togs ur drift för ca 50 år sedan. Orsaken till att den fick grävas fram var att den sköt upp av tjälen vilket förklarar att den är så förstörd i änden. Den ena änden gjordes som en spets som sköts in i den andra ändens koniska form. Se den högra nedre bilden. Över en sådan koppling smidde man ett järnband.
