Socker
såldes i lös vikt fram till några år efter andra
världskriget. Till affären levererades sockret i toppar som på
bilden. Toppen på bilden är dock avhuggen, en hel sockertopp
kunde väga kanske 5 kilo berättar Andreas Zehlin. I affären
använde man en stor och kraftig kniv för att hugga av lämpliga
bitar till kunderna. Sockret som man förvarade hemma placerades i en
särskild trälåda som ofta hade en fast inbyggd kniv vars
handtag stack ut på sidan av lådan. Vid behov av en bit socker
kunde man hugga av en bit med den inbyggda kniven utan att det blev sockersmulor
som spred sig. Martin Nygren berättade hur han som liten vid besök
hos farmor kunde få plättar med sockersmulor som samlats i botten
på sockerlådan, en läckerhet som han minns mer än
70 år senare. Tången användes vid bordet för att bryta
småbitar till kaffet.
Under de svåra arbetslöshetsåren på 1930-talet for
grupper av Ljustorpare ned till Skåne och gallrade och skördade
betor. Det betraktades som ett hårt och illa betalt jobb men det gav
förutom lite pengar också möjligheten att komma ut och se
lite andra miljöer. |