I Janken
Myrdals bok "Jordbruket under feodalismen" kan man läsa följande
om risten. "Risten som ett särskilt redskap fanns under hela 1800-talet
över i stort sett hela landet utom i Skåne. Med den särskilda
risten kördes åkern före plöjandet." Risten var
särskilt användbar vid brytning av ny odlingsmark. Vid uppodling
av ny mark var de viktigaste redskapen spade och spett, sedan kom risten.
Plog kom in i det sista skedet och var något som nybyggaren kanske
kunde låna till en början.
Risten kan också förekomma som del av en plog där den ligger
framför vändskivan och skär upp jorden.
Redskapet nedan är byggt med omsorg. Ramen för risten är
gjord i ett stycke, man har sågat ut en del av en trädstam och
låtit en lämplig rot sitta kvar. På det sättet har
man fått en skarvlös konstruktion med stor styrka. Nackdelen
var att det krävdes mycket arbete för att få fram den färdiga
produkten. Längst fram sitter en vidje-ögla för att fästa
in dragutrustningen på hästen. Det är notabelt att man fick
en tillräckligt stark lösning med så enkla medel.
Andreas Sehlin berättar att man använde rist så sent som
in på 1950-talet på Renåsen på dess myrmarker. Ibland
var myren så lös att Joncke Bergman satte trögor på
hästen för att den inte skulle sjunka ned när han drog risten. |