Teckningen ovan är ett försök att visa hur den manuella
spånhyveln kan ha använts. Den långa armen var stadigt
infäst i sin upphängning och
kniven var placerad knappt två meter från upphängningen.
När man drog ned i handtaget som var ca 4,5 meter från upphängningen
blev kraften drygt den dubbla jämfört med att trycka direkt
på kniven. Det var ändå inte mycket så man kan
gissa att de knap som sitter på den manuella spånhyveln användes
för att hänga någon form av kraftförstärkande
tyngder på. Effekten blev att armen blev tung att lyfta upp varför
man troligen använde någon form av spel för att få
upp armen. Som stöd för den teorin finns slitmärken efter
rep enligt skissen.
Kniven är fastsatt med genomgående skruv och mutter på
baksidan så att knivens läge också kunde justeras. Gängorna
och muttrarna är mycket ålderdomliga, se
här. Spån för takbeläggning började användas
i början på 1800-talet mer allmänt.
Den som kan komplettera eller korrigera ovanstående beskrivning är mycket välkommen.
