I det gamla bondesamhället var det mycket som var gjort av bleck-
och kopparplåt. När saker,som kokkärl och mjölkkrukor,
gick sönder eller bara blev slitna skulle de lagas med tenn. Skarvar
löddes med tenn efter det att man gjort rent med saltsyra. Kopparkärl
försågs med ett skyddande skikt av tenn, som skydd mot den
giftiga kopparen. Speciellt vid lödning användes lödkolvar
för att värma upp det ställe, som skulle lödas och
smälta tennet. Lödkolven i sin tur värmdes vid en spis
eller eld innan den kunde användas. Månadens föremål
är en mycket ovanlig lödkolv, som föremålsgruppen
inte har sett eller kommit i kontakt med tidigare. Vi kan därför
bara beskriva den. I huvudet finns plats för att kunna elda något
som värmer upp lödkolven, möjligen karbid. Användningen
skulle kunna ha varit att reparera saker utanför gården.
Lödkolven är märkt "Skultuna 1607, MOX Limited Göteborg
Sweden".
Vi har fått ett mail från Ingmar Brunzell 20070108 med ytterligare
information:
....Jag kan berätta vad jag vet i alla fall för jag skulle nog påstå att
den är yngre än vad ni uppfattat den. Gammal men inte antik, så att säga.
MOX kolvar fanns nämligen fortfarande i vårt förråd när jag arbetade åt
försvaret och det är inte mer än 20 år sedan. De användes inte då vi hade
smidigare grejor som man fyllde med tändargas och vi jobbade med elektronik
så det skulle ändå inte fungerat med en sån stor grej. (fast det fanns
även smidigare, se bilden). Den
stora som visas hos er "eldades " med nåt som kallades MOX briketter men
som såg ut som en liten snusdosa i plåt. Man behövde en extra kraftig
tändsticka (en MOX tändsticka, se bilden längst ned ) som såg ut
som en stormsticka men tändmedel en bit upp på pinnen. Denna snusdosa
passade i urgröpningen i kolvens huvud och blev väldigt varm under en
del gistrande och fräsande. Det var alltså en kemisk reaktion liknande
Termit men svagare. (Det egentliga användandet av lödkolvarna hade som
sagt avstannat men briketterna var populära bland dem som fiskade på vintern.
Om man inte orkade borra så lät man briketten smälta ett hål genom isen.)
Den lite mindre modellen hade en lite modernare konstruktion där man stoppade
in en patron innuti huvudet. Denna påminde om en hagelpatron men något
mindre. Med en slagtändare utlöste man patronen och denna värmde sedan
upp lödkolven. Denna hade troligen en annan sammansättning på bränslet
för den "blev bara varm" . Den brann inte på samma vis. Eller så var det
bara så att det inte syntes nån rök eller nåt då den var helt kapslad.
MVH/ Ingmar Brunzell
Ytterligare ett inlägg kommer från Benny Jannesson 20081201:
Varför "flyttbar" lödkolv? Varför inte bara lödkolv eller MOX Lödkolv?
MOX-lödkolven använde Televerket till att löda blanktråd ex 3 mm järntråd
som drogs på porslinsisolatorer som satt på reglar eller krokar på stolparna.
I skåran drog man järntråden som var skruvad i skarven och så smälte man
lödtenn. En sådan hade de flesta telearbetare som jobbade på linjen antingen
anläggning eller underhåll. In till husen lödde man på bronstråd som var
klenare. Jag har själv använt sådan. De skrotades vartefter blanktråden
försvann 80- 90-talet. Televerket har troligen ägt de flesta av de tillverkade
inom Sverige. /mvh Benny Jannesson.
|