Vattenhinken fylldes med vatten, sprutan stacks ned i hinken och handtaget drogs upp. Sedan gällde det att så snabbt som möjligt spruta ut vattnet över elden. Greta Forsberg berättar att trots sprutans oanselighet var den effektiv. Greta minns att 1937 hade grannen i Lövberg hållit på och bakat i tre dagar och på tredje dagen spred sig elden på gården från bagarstugan. Hela byn kom på benen och man bildade kedja och med hinkar fick man fram vatten som sedan sprutades på med assuranssprutor och man lyckades hejda elden och släcka. Andreas Zehlin berättar att småpojkarna kunde också leka med sprutorna och spruta vatten på hönsen och orsaka kalibalik.
Efter andra världskriget komm andra typer av brandsprutor.
