Johan förmodar intet skall lända honom till något
answar H. Kyrkioherden och Syningsmännen intygade
at det har en annan beskaffenhet med den råg som
af hagell skadas, emedan axen skulle då falla utföre
stielken, men denna rågan skall wara till stielken och
axet utan lyte, men sielfwa rågkornen felar uti
axen - och hwad det angår at foglar skall hafwa fört
uth rågen i ladan, så förmodar H. Kyrkioherden att
en sådan ursächt intet måtte gifwa honom tllfälle
at lemna ifrån sig en så wårdslöst och oförswarlig
handterat 10.de. Johan Olson påstod att de gode män
som synt rågen med Ed måtte erhålla hwad de der
om berättat, H. Kyrkioherden påminte at Johan Olson
en gång före detta blifwit lagl: ansedt för något otill-
börl. förfarande med 10.den will fördenskull intet
undra, at Johan nekar nu till sin förra bekiennelse
nembl. At rågen blifwit skadt af hagell, utan
skall det hetas at han blifwit skadt af sparfar, emot
hwilket Johan Olson icke kunde neka - Johan Olson hade
icke något jäf emot nembdemennerne Gulik Håkan-
son i Biörkom och Lars Hansson i Tuna, hwarföre de
efter aflagd Ed och undfången förmaning at säja san-
ningen wittande, nembl. Lars Hansson i Tuna
iag har intet annat säja än det inni attest berättas,
som är, at iag intet annat kan förstå än den råg
som Johan Olson lefwererat till H. Kyrkioherden i 10.de
war antingen tröskat el. uhrslagen. Sedan inkalla-
des Gulik Håkanson som berättade, att axen på
Johan Olsons10.de råg som iag såg, woro toma rundt
omkring bandet, men in uti bandet woro god råg