[Transkriberat av Gunnar Berglund 20110930]

Resolutio.
Det nekar Abram Toresson i Ängesland at sin hund haf-
wa ihiählbetat förleden sommar twänne Erik Larssons i
Berge får, hwarföre Erik Larsson af honon nu fordrar 2 får
i dess ställe; Men som å Erik Larssons sida Oluf Olsson i Bärge
edeligen wittnat sig sedt Abrams hund löpa ifrån ett ihiälbe-
tet får, och litet der efter hunden liggia på ett får
och äta, och då wittnet tillfrågat Abrams syster som der war
tillstädes om det war Abrams hund har hon der till jakat;
Altså finner Häradstingsrätten skäligt och 47 Cap L.b. L.L. enli-
get, det att påläggia Abram Toresson återgielda Oluf Lar-
son 2ne jämngoda får, samt förnöja honom i rättegångs-
omkåstnadt 9 dl 24 öre Kopmt.

Resolutio.
Emedan Jon Abramsson i Backås befinnes wara till detta
Tinget stämd at swara hustru Kerstin Larsdotter i Sör-
åker till betalning 3 dl Kopmt för en fällskafftknif han
till henne skal försålt, hwilken Länsman Lars Wiklande
henne ifråntagit och sagt, det han honom blefwit
ifrånstulen; Men som Jon Abramsson uppå stämning
sig ey infunnit eller till sitt uteblifwande något för-
fall bewist; Altså har Häradstingsrätten enliget 2 §
i 1695 åhrs rättegångsförordning skredit till utslag i den-
ne saken, pröfwande skäligt påläggia Jon Abramsson
at utan ringaste upskåf förnöja ber.de hustru 3 dl för
knifwen , jämte 6 dl rättegångsomkåstnadt.

Resolutio.
Aldenstund Oluf Pärsson i Löfberg ey neka kan hafwa
emot sin wederpart Nämdeman Gulik Håkansson i Biörkum
hemma der i byn sig utlåtit, at Gulik Håkansson wore la-
gum till en hund, om han allenast hade rumpan af Oluf
Pärssons hund; fördenskull pröfwar Häradstingsrätten i an-
ledning af 43 Cap. Tingen bl. skäligt at låta Oluf Pärsson
för detta sitt smädelige tahl plickta 3 m[??] Silfmt desslikest
at han i rättegångsomkåstnadt honom förnöja med 5 dl
Kopmt.

Resolutio.
Det söker Nämdeman Erik Isacksson i Holme med wittne
öfwertyga sin granne Johan Larsson hafwa ihiälslagit ett
hans swin som han mist; Men som Johan Larsson nekar
hafwa slagit swinet och då å Nämdemans syda i detta måhl
afhörde wittnen intet kunnat seja sig hwarken sedt eller
hört det han swinet illa handterat; Altså förklaras
Johan Larsson ifrån denne sin wederparts tillmäle fry
och saklös. Och som på Nämdemannens wydare beswär Johan
Larssons hustru tillstå måtte, at hon då de blefwo ?trästande? om
swinet slagit Nämdeman med ett wedträd ett slag; Altså