[Transkriberat av Gunnar Berglund 20110918]

leden Måndag skall han mist ett ungt swin ok som
samma swin skall den morgon hwarit på grannens
Johan Larssons gård ok till äfwentyrs kommit in för hans
lada derest tröskades, så håller han ber. sin granne
eller des folk hafwa swinet ihjälslaget ok bort-
kastat, begärande at de antingen motte sig befria eller
ok betalat. Merber. Johan Larsson ok hans hustru ne-
kade hafwa grisen slagit mindre den på någodt sätt
förkommit, de tillstå at grisen samma morgon
warit in på sin gård. Käranden uppå tillfrågan om
han har bewis; beropade sig på Länsman Augustin i Stån-
grid som samma morgon skall hört grisen skrika
ok berättade Länsman nu uppå tillfrågan det han
hört om måndagsmorgon ett swin skrika illa i Holme;
men i hwilken [??]rd det war sad han intet kunna
förstå. Käranden anhölt at flyktingen Erik Tomas-
son ok hans hustru Margareta Hansdotter som haf-
wa hos Johan Larsson sitt härbärge motte witna
hwad dem [???] witterliget wara, ok som Johan ey hade
iäf emot dem, så aflade de den wanlige witnes-
eden ok sedan hustrun tagit afträde witnade Man
äfter undfången förmaning dätta. Den morgon som
swinet skall wara ihiälslagit såg iag Erik Isakssons swin
utom gården, men om någon dom illa handterat wet
eller sedt iag intet, ey hellerhört dom skrika. Mera hade
han ey at witna eller någon honom fråga tog afträde.
Hwarpå hustrun inkallades ok swedan hon blef förmant
at witna sanningen war hännes utsagu denna.
Samma morgon såg iag Erik Isakssons swin in på Johans
gård, men hwarken sedt eller wet iag at någon dem
slagit mindre hört dom skrika. Mera hade hon ey at
witna. Johan Larsson påstod det Erik Isaksson ey alenast har
honom mistänkt hafwa dräpt grisen utan ok i Kyrkowägen
honom derföre beskylt; begärande at witnet Lars Lars-
son i Märrgård der om motte witna; Erik Isaksson uppå till-
frågan om han beskylt Johan Larsson hafwa dräpit grisen?
men nekade. Hwarföre aflade ber. åberopade witne den
wanlige witneseden ok äffter undfången warning war
hans utsagu. Simonmässedagen då wi gingo hem ifrån
Kyrkan, berättade Johan Larsson det Kapellan war swår i sitt
katteckkisens förhör, då swarade Erik Isaksson, det bliff fälle
swårare för dig att swara för det mine swin blefwit ihiel-
slagne wid din gård; Johan swarade, har iag dine swin ihielsl-
agit? Erik swarade, det giör mig lika om du eller din hustru eller