|
|||||
| [Not: Målet fortsätter från föregående
sida] låg en pung eller hanske med Karoliner ok [???]sk[?] an- nat smått mynt, har påssen warit någodt söndersku- ren af möss, så at pänningar utlupit , hwiket han igen tillstält Erik; men som Erik sedan han påssen igenfick klagar sig fölorat hälfften af de hwita [not: silverpenningar enligt Hellbom] pännigar , ok håller Abram misstänkt at hafwa dom skingrat eller nyttiat, så har han till sin be- frielse ifrån sådana mistankar, hälst som talat här ibland alt folk at Abram stulit af pänningarna låtit stämma Erik. Erik swarade såsom [???? ????] kärande det han tilstält som förmält är Abram penningapåssen at förwara ok at uti samma påsse war en pung eller handske full med Karoliner ok annat smått, hwilken påsse wägde ett pund, men då han honom igenfick wägde den ey mer än 18 [??] saknande således hälfften af de hwita pänningarne, dom han har Abram mistänkt hafwa förskingrat, begärande det länsman Wiklander motte blifwa afhörd till uplysting i denna saken at witna hwad til Abram hafft hos honom om sam- ma pännigar ok som Abram ey jäf hade emot Läns- mannen, så witnade han äffter aflagd witnesed dätta. När i winter då en del af Sockenmän woro upbudade till wakt i Länsmansgården för Stånds- [??? ???????] drängar Kom ok Abram dit, ok då omsider folket skingrat sig ok war borta, Komm det till tals om Erik Olssons bortmiste pännigar, emedan Abram lånte af mig då en Karolin mot en Karolin igen, då frågade iag Abram huru fatt war med de pännigarne som Erik i Ala mist ok alt folk talar om J skulle giöra eder ifrån sådant tal fri men huru han der till swarade kan iag ey minnas; iag sade i skämt at J har skolat taga altsamman äffter Erik ey wiste af pungen med de hwita pånningarne? Abram swarade iag har det w[???] skolat giöra om mine qwinfålk ey lagt sig der emot, men intet kan iag swärja före at iag icke har någodt af them. Länsman tillspordes [Not: fortsättning på nästa sida] |