[Transkriberat av Gunnar Berglund 2012-05-06]

sporde ber. Jon Ersson huru han först fick weta
at Karl Eliesson skall bolat? Swarade, at då han af
ängen hemkom skall hans hustru berättat at dottren
Karin sagt det för hänne. Parterne befaltes taga af-
träde hwar på Häradstingsrätten tog de af Elias Karls-
son emot pigan Karin Jonsdotter anförde iäf i be-
tänkande ok förutan det at hon dänna wederstyggelige giär-
ning på honom först angifwit, finner Häradstingsrätten hänne
icke wara af den frägd at hon kan tillåtas edel. witna
uti dänna saken som angår Karl Eliessons lif, dok må
hon alenast giöra sin berättelse ok stå med honom till muns; men hännes bror diekne
Laurentius Åkerbärg som är kommen till sine laga år
må edeligen afhöras, äfter intet iäf emot honom är
anfört. Der på inkallades parterne
samt Karin Jonsdotter ok då hon skulle begynna berätta om
det hon sed twar brodren inkommen ok föll hänne i talet, då sade Karl
Eliesson åt honom, tig du, du såg ingen ting du? der på
befaltes han taga afträde. Sedan berättade Karin således.
Jag ok bror min skulle gå äfter rofwor i wår rofwe-
giäla, ok när wi kommo bort på åkren, gick iag
et stycke förut, ok rätt som iag war kommen up utur
en dal, fick iag se Karl stå bak för sin faders swar-
ta ök som han harfwat med hållande med ena handen rumpan undan
ok med den andra på ökens länd ok såg iag fullkom-
meligen at han hade sin dohn uti öken ok fiockade
någre gånger, men rätt som han blef mig warse
äfter iag kom honom på sidan, steg han ifrån öken ok war röd i ögonen
lutade sig fram om sidan på honom, stoppade in i byxorne
sin dohn, ok tog up en sticka ok lät som han skulle
sättia den i skacklarna, men hon föll straxt nid på mar-
ken äfter selesticka war förr föresatt i skacklarna. Uppå till-
frågan om Karl ok öken stode på slätta ok iämna
åkern? hon swarade ney han hade ledt öken nid uti
et swag eller dälgd på åkren, men han stod på en
bank eller högd. Widare om hon talte honom någodt
till? Swarade, iag blef mäkta illa tillfrids, dok sade iag
åt honom, Karl gissa på hwad iag bär i förklädet? Ty
iag fann i wägen någre rofweblan; han swarade, det är
sallaten wet iag, men iag sade at det war alenast rofwe-