Vargudden

Första sidan
	Byar i Ljustorp
		Västra Roten

Upptäck Vargudden

Ljustorps Hembygdsförening

Vargudden ligger strax söder om Stora Laxsjön i ett område där det funnits några små torpställen utefter Ådalsån och mycket aktiviteter i skogarna. På 1700-talet ville staten försäkra sig om att järnindustrin, närmast Lagfors bruk med smedja för produktion av stångjärn, fick tillgång till kol. För detta ändamål arrenderade bruket kronoskog, rekognitionsskog, och 1804 finns en första kartläggning på Lantmäteriet av Öfre Roten idag Västra Roten . Vid Laxsjöns utlopp byggdes Mariafors såg 1780 och vid Uddefors byggdes en stor vattendriven såg för exportvirke 1850, som Johan August Enhörning lät modernisera 1863. Man skall således vänta sig att skogen runt Vargudden varit intensivt brukad i många hundra år.
Varguddstorpet låg efter den gamla stigen upp genom Ådalen och här passerade en ström av torpare, huggare, körare, luffare, handelsmän, skogvaktare, kolare och inte minst kolsligor.

I ett kontrakt från 1874 heter torpet Wärjudden.

Numera når man Vargudden bekvämt genom att åka mot Laxsjön och strax efter Rundbacken ta av på en skogsbilväg A på kartan och köra till vägens slut B. Från vändplan är det bara några meter till dess man möter stenar efter eldstadsgrunder och stugknutar. Boplatsen övergavs i början på 1900-talet och byggnationen flyttades till en plats mellan fastigheten Lagfors 3:16 och Bredsjöån på bolagets mark. Stugan står fortfarande på den platsen och man kan se att stugan är tapetserad med tidningar från början av första världskriget (1914-1915). Stugan var en sk 6-knutars stuga som var mycket vanlig i Ljustorp. Se bilder här.

Det finns ett köpekontrakt bevarat på Merloarkivet där torpets fastigheter försäljs till Lagfors bruk 1874. Man säljer bara husen vilket borde betyda att marken aldrig varit avstyckad. Av kontraktet framgår att det fanns; 1 mangårdsbyggnad, 1 ladugård, tröskloge, badstufva (torkhus) och tvenne hölador. Där torpets olika byggnader har stått finns stenlämningar som den ovan där husets eldstad funnits.
Koordinater här för byggnadsplats, tjärdal och huggarkoja.

Runt stugan finns några fläckar som på bilden där den odlade marken ännu inte vuxit igen.

Området är mycket noggrannt städat från byggnadsrester. Det vi kunnat finna är denna grindrest som står utefter den gamla ådalsstigen öster om torpet. Efter stigen kan man också skönja de sista resterna av en gärdsgård, skirhaga.

Arnold Thunström kartlade i slutet av 1990-talet vilka som har bott på torpet. Den siste på torpet var Johan Albert Källman född 1882. Han övertog det efter sin far Mattias Källman. Mattias Källman var en av de tre personer som omkom i den stora vårfloden 1919. Läs mer här. Den fullständiga listan på de som bott på torpet finns här. Torpet började bebos i början på 1800-talet.
Mikael Berg säljer torpet 1874 till Lagfors bruk. Berg kallar sig för jordtorpare såväl som sina två efterträdare. Torpet bör därför varit tillräckligt bra för att vara identitetsskapande. Mattias Källman kallade sig däremot för bruksarbetare i folkräkningen år 1900.

Området kring Vargudden har en stor andel tall. Dessa tallar har mycket ofta delade stam-mar. Tittar man noggrannt på bilden till höger kan man se att stammarna delar sig kanske fyra gånger.

Det finns i närheten av Ådalsstigen också grunden till en byggnad med eldstad i ett hörn. Se den svarta pricken vid siffran 1 på kartan ovan. Det finns inte någon tydlig stenvall runt byggnaden som på många andra skogsarbetarkojor, se fler exempel här. Koordinater till lämningen finns här.

En mycket intressant lämning i området är en tjärdal. Se den svarta pricken vid siffran 2 på kartan ovan. Det finns mycket få identifierade tjärdalar i Ljustorp vilket gör denna särskilt sevärd. Läs mer här.
På väg från Ådalsstigen ned mot tjärdalen går man igenom ett bördigt område med vacker skog. Bilden ovan visar lunglav på en sälg, en känd indikator på bra miljö.

Ett trevligt ställe att ta en fikapaus är uppe vid Laxsjöån där det finns flera små vattenfall. Se den gröna pricken på kartan ovan. Vägvisare vid detta besök var Elisabeth Nilsson. Vid det här tillfället, sent oktober 2011, rann det vatten i ån. Det pågår dock en kamp om att få allt vatten dirigerat till kraftverket vid Rundbacken.

Kontakta Ljustorps Hembygdsförening

Tillbaka till första sidan

Uppdaterad 20120515.