Bynamnet.
1535 möter
vi bynamnet fösta gången i skriven form - Helwyk och 1543 skrivs namnet
Hielviick. Johan Nordlander som forskat om ortsnamn, tror att ordet är
sammansatt av dialektorden hjälle i betydelsen terrass och vik, som syftar
på den vik av havet, som tidigare täckte Ljustorps dalgång. De ålderdomliga
ortsnamnen i Ljustorp tyder på att de tillkommit kring 4-500 år f. kr
och då fanns rester kvar av havsviken vid Jällvik.
1535 års skattebok.
1535 års skattelängd innehåller 2 bönder Jon (15½ mål) och Tomas Olsson
(23½ mål) samt utjorden Berge (20 mål). Var den utjorden låg har vi inga
uppgifter om. Berge torde väl syfta på berg och då leder det tankarna
till inägojorden bakom berget i Jällvik. Den kan mycket väl ha hetat Berge.
Älvsborgs lösen 1571
Vid Älvsborgs lösen 1571 ägdes hela byn av Per Tomasson, som tydligen
löst in det andra hemmanet. Inför taxeringen redovisar han följande tillgångar:
½ lispund koppar, 6 kor, 2 får, 1 sto. Sammanlagda värdet blev 70 mark
10 öre, som han sedan betalade 10% i skatt på.
1613 års Älvsborgs lösen
Vid 1613 års Älvsborgs lösen finns endast en bonde, som beskattades, nämligen
Erik Jonsson. Han är noterad som gammal och dessutom bor en knekt hos
dem eller så har sonen skrivit in sig som knekt, vilket lindrar beskattningen
till halvt hjonelag eller familj och hustrun är inskriven som änka. Trots
det låg de efter med skatten, vilket tyder på att även etablerade bönder
fick ekonomiska bekymmer efter denna 6 åriga extrabeskattning.
Storskifte av skogsmarken
Storskifte av skogsmarken gjordes under 1760-talet. 4 bönder delade nu
på byns mark och fäbodvallen öster om Mjällån är delad mellan markägarna.
Enligt kartan fanns inga torp.
Vattendriven ramsåg 1785.
När man nu äger sina skogsskiften föds tanken att bygga en vattendriven
ramsåg. Där Bybäcken passerar gränsen mellan Tuna och Jällvik följer bäcken
en naturlig fåra i berget, som samlar vattnet i en smal ström. Där byggdes
sågen tillsammans med några bönder i Tuna. Det är genialt att se och utnyttja
denna naturliga plats för en såg. Man sågade dag och natt under våren
och hösten, så därför var det naturligt att en sågare fick bryta upp ett
torp och bosätta sig alldeles intill sågen.
Fiskåsberget - Fiskgårdsslåttern
Fiskåsberget - Fiskgårdsslåttern ligger intill varandra, efter ett litet
biflöde till Storbacksbäcken. (I öppom finns Fiskhusberget, som ligger
intill det lilla vattenflödet från Snägden). Att fisken har sina lekplatser
övre delen av små vattendrag är allmänt känt. Kan det vara så att våra
förfäder fångade den lekande fisken i Fiskhus eller Fiskgårdar på dessa
platser, som sedan gav namn till intilliggande berg m m ? Med hjälp av
Fiskåsberget kunde man lättare orientera om platsen för fisket!
Laga skifte 1864.
Antalet hemman var nu 6 och torpen hade ökat till över 10 st. Nu började
nya torpområden växa fram på Storbacken, Kolningen och den östra sidan
av Mjällån. Kring sekelskiftet 1900 fanns det över 35 torp i detta område
av Jällvik. Under 1830-talet byggdes en stor exportsåg i Mjällån vid Jällviksforsen
- Björknässågen, som skapade nya arbetstillfällen. Under flera år bodde
sågkarlarna i primitiva bostäder intill sågen. Erik Edvard Frånberg drev
diversehandel i Höglandsbodarna och var samtidigt "faktor" för sågen.
I Hembygdsföreningens skrift "De vattendrivna
ramsågarna i Ljustorp" kan du läsa mer om våra sågar.
Ett besök i en bondgård i Jällvik på 1700-talet.
Prästen hade en "predikodräng" som hette Emporagrius, som efter ett besök
i ett nämndemans hus i Jällvik skrivit ner sina intryck och iakttagelser.
Även om det är en lovsång till de dugliga jordbrukarna, så finns intressanta
uppgifter från livet under 1700-talet. Hans beskrivning är återgiven i
boken "Ljustorp förr och nu -
del 1", som hembygdsföreningen säljer.
Läs om Storbacken från början
på 1900-talet.
Utsikt mot Jällvik runt 1900.
|