[Transkriberat av Gunnar Berglund 20111016]

[?????] warit wållande till. Kyrkoherden berättade at tion-
delangden blef i Sokne stugan offentel. Upläsen då
ok åtwarning skedde, men de utdragit tiden med lefwere-
ringen alt till des nu ?ransakningen? war skedd, ok om då
ey welat dölga rättigheten, så hade de wäll i sokne stugan
ok förrän ransakat blef rätt tionde eller skyletalet an-
gefwit: dätta alt blef i parternes närwaro kyrkoherden up-
räknade sin rätegångsomkåstnadt till 26 dl 8 öre Km.

[Sammanfattning: Tullnären Johan Larsson Hammarberg har lånat 300 daler kopparmynt av numera avlidne gästgivaren i Fjäl och lämnat både silver och guld i pant för lånet. Han önskar nu att få betala igen lånet och få panten tillbaka, men gästgivarens arvingar vägrar och hänvisar till ett brev från Hammarberg till gästgivaren den 13 April 1714 där han ber gästgivaren at avyttra panten till högsta värde eller behålla den själv. För att kunna ersätta Hammarberg för pantens rätta värde görs en rad mer eller mindre svårbegripliga konverteringar mellan olika myntslag.
Hammarbergs önskan att nu lösa panten på lånet och arvingarnas vägran kan tyda på att panten ökat i värde mer än pengarna och att det därför år 1719 kanske råder inflation i landet.]

S.d. androg Tullnären wälbet. Johan Larsson Hammar-
bergs dotter Jungfru Katarina Hammarberg , fullmäktig
giord af sin fader hurusåsom han år 1709 fått tillånas
af afledne Gästgifwaren här i Fiäl tre hundrade daler
Koppmt ok till säkerhet om betalningen part fått hos gäst-
gifwaren 2 pocaler ok 50 st silfwerknappar in emot 2 mar-
ker till wikten ok en gullkied om 210 dl Km begärande
få samma pant nu igenlösa. Herr häradshöfding ifrån
Österbotn Jonas Mollin inlade sin fullmakt underskrefwen
af gästgifwerskan H Anna Hellbergok hänes barns
Målsman Dominikus Bång i Stafrid, at för dom i denne
saken swara ok tala, berättande der hos at des principaler
neka skola så mycket mindre kunna eller böra panten
återställa, som de den hafwa rätt at behålla, beropande sig
på Tullnärens bref till Gästgifwaren ifrån ?Wränstad?
d 30 Aprilis år 1714, som nu uplästes ok war af folgan-
de innehåld at Tullnären nödgas låta föryttra panten
både för den orsaken skull at han ey orkar eller kan draga
någodt widare interesse, utan begärer det gästgifwaren wille
föryttra panten för högsta wärde som ske kan, twifwelsutan be-
hålla den sielf, lärand det ey kunna för mindre föryttras
än 3 dl [???], ok hållet äffter dukatens wärde 14 dl km ok
hwad öff blefwe begärer han få det. Desutan inlade V. full-
mäktigen en räkning som Tullnären på ett papper giort
på Debet ok Credit , dok utan namn ok tid, uti debet
uptages silfweret 60 lo å 11½ [??] lot bliff 172 dl 16 öre
gulltiädan 12 ducater å 12 dl 144 dl på interesset 36 dl sum-
ma 352 dl å andra sidan uptagas skulden 300 ok 5 öre
interesse å 5 för 100 75 dl wisande fullmäktigen här med
wisa at på ofwan ber. Tullnärens bref finnes silfwret
wara upfört för 3 dl lot men i räkningen ey öff 11½ lot
ok hållet i räkningen för 12 dl dukaten i brefwet för
14 dl, warande tillfrids at låta upwäga både silfwret