1717 HT sid 247b

[Transkriberat av Gunnar Berglund 20120222]

neka kunde. 2. påstår Erik hagemål hwar till den andre
samtykte, enligt ofwan ber[örde] förening. 3. Klagar han at Oluf ok Lars
Olsson förhållit honom Smidsweden ok wänkstoden emot byte af Bråt-
sweden, men de bägge nekade något byte wara skedt, ok Erik det
ey kunde bewisa. 4. At Oluf skall borttagit råstakar wid sin tomt
hwar till ok Oluf nekade ok Erik ey hade bewis. 5. Påstår at Oluf
motte afföra sin badstuga ok Källarebod af Eriks åker, som stå
honom till mehn; hwilket Olof lofwade giöra. 5. Påstår få [???] i
Storswedian; Oluf lemnade honom at sielf det hålla. 6. För det Oluf
lupit på honom år 1715 ok honom slagit samt klöst honom i ögo-
nen. Oluf swarade at Erik samma gång slagit ok hårdragit honom
hwar af han fått samma gång åtskilliga små blodsår upwisande der
på Oluf Olssons ok Anders Olssons i Löfberg honom d 4 oct år
1715 meddelt attest lydande, at ber[örde] grannar blefwit uti deras
närwaro trätande, för det Erik insatt Olufs häst som war Kommen in uti
åkren, dok ey giort skada, omsider der på hafwa de råkat med hwar andra i
slagsmål, uti hwilket slagsmål Oluf fått 7 sår på ögonen ok Erik
[?] sår äfwer i ögonen, har ok Erik hafft näfwen full med sår.
Oluf klagar på Erik tillbaka i fölgande mål, såsom ofwanber[örde]
sin gamla tomt, samt at han brukar råg öff hans slått ok åker till
Storsweden; Erik swarade at han moste hafwa råg till ber[örde] sin slått. Deslikest
påstår Oluf få hagemål, hwar till Erik samtykte. Klagar ok at Erik
[????????] hela kålsänggiälan, deruti han begärer niuta sin del. Erik
lemnade honom der sin rätt. At Erik för 3 år sedan ey bofört med sin bo-
skap till fäbodarne, utan blefwit hemma ok alena nyttiat mulbete
hwar till Erik nekade ok den andre ey hade bewis. Widare at han uphuggit
hans ängeshägn ok släpt in sine kreatur, hwear till Erik äfwen nekade
ok intet bewis war wid handen. At Erik förrän ägodelningen skedde skall
utslagit af sin äng någodt; Erik swarade at jordmäterne silefwa funnit
denna utslagne stycke wara till äng odugeliget. Hwad slått stycket wid-
kommer som Erik har i den andres åker, så förentes de, at låta der
anstå till Häradshöfdingens ransakning.