[Transkriberat av Gunnar Berglund 20111220]

[Not: Fortsättning från föregående sida - fortsättning på nästkommande sidor]

swärga ok tornera, ok kallade honom horehund ok
hänne hora ok sade sig wara karl före at hafwa fram
dom ok har iag hört Nils någre gånger säja både
åt Ingemar ok Skräddarens hustru, då de för sådant
honom tilltalt, at det skulle intit komma dem
wid, utan de skulle hafwa at tacka Skräddarens hustrus
fader Jon Jonsson för sådant, ok om iag låg i 2 dagar
för hans skull, så skall han få ligga 14 dagar igen
ok war iag tokott så skall han så wara tokott igen.
Mera hade han ey at witna.

d 22.
S.d. infunno sig åter de parter som igår twistade med hwar
andra om det rykte som war utkommit på Skräd-
daren Jon Nilssons i Högland hustru, ok uplästes för alla
parterne der som i går ransakades, ok nekade Ingemar
Hansson sig hafwa Kitslat hustrun i sängen; Nils Hansson
tillstod ok at det war sant som drängen Lars Pärsson
witnat, ok hwad Nils Hanssons tal om Jon Jonsson wid-
kommer så förklarade han det således, at han med sitt
tal initit annat ment, än at äffter Jon Jonsson [???]
kommit honom i sådant rykte, så skulle han intit tiga med det
han förstått ok hört om hans dotter Skräddarens hustru.
Ingemar Hansson uppå tillfrågan hwad han bestälte i
stallet med Skräddarens hustru? Swarade, sig gifwit öker-
ne hö, ok wid samma skall han kommit gångande för-
bi ärnande sig hem, men han ropat ok bedit hänne
låna honom ½ mark pn till brännewin, dem han ok
af hänne då han tillbaka inkom fick, nekande bägge
at hon warit in för stalldören. Omsider anhölt Skräd-
daren det Rätten wille tillåta både hans hustru
ok Ingemar Hansson at med ed sig befria det de
aldrig med hwar annan hafft olofligit ok Kötsligit
omgänge, hwilket de sielfwa bägge enständigt påstod