Brevet nedan är daterat den 29 jan 1943 och avsänt av Rune
Ulander, min far. Det beskriver hur man kunde uppfatta att bli förflyttad
från sin vanliga stadsmiljö till skogen för att hugga
ved tillsammans med främlingar. Den miljö som Rune beskriver
är identisk med Stackmyrbaracken vilket gör beskrivningen än
mer intressant. Värt att notera är den positiva stämning
som brevet är skrivet i trots alla problem och det hårda arbetet.
Meningsbyggnader och kommatering har lämnats som de är i originalet.
Olof Ulander
|
Kära Moder
Ja här befinner jag mig nu mitt i urskogen, 3 km till landsvägen
och 6 km till Nyhammars stationssamhälle några mil från
Ludvika i Dalarna.
Resan gick bra till Nyhammar men sedan var det krångligt värre.
Från kl 1 till kl 6-7 fick vi vänta innan vi fick en bil för
vidare befodran med hästskjuts genom skogen. Ingen kocka fanns i
stugan, kallt var det men mat fanns det. I tre dagar ordnade vi maten
själva sedan kom kockan. Efter ytterligare 2 dagar kom 4 göteborgare,
vi var 3 st från Sthlm skulle ha varit 4 men en kom ej till Centralen.
Vi skall vara 8 man så en kommer kanske sedan. Från att ha
varit krångligt i starten så ordnar det sig nog såsmåningom.
Radio har vi batterier kommer snart från Sthlm, skriver till A.T.
och D.N. har vi och bett dem att skicka hit gratisexemplar, få se
hur det går . Ännu har vi inte fått några matlicenser,
men det kommer väl. Extra textilkort har vi även fått.
Det är mycket som skall ordna sig, många papper, massor av
papper ska malas i kvarnen först. Gertrud har ju också lite
svårt med sina papper men som sagt det ordnar sig nog. Mat får
vi, inte behöver man gå hungrig från bordet, men det
behövs minsann också så hårt som arbetet är
i skogen. Att fälla träden kvista av dem såga av dem i
1 meterslängder samt klyva dem och lägga upp dem i travar 1,10meter
höga 1 meter breda, ställning och underlag skall även byggas
för 3,50 kr, får man allt ha lite träning i innan det
blir några pengar och lära sig använda verktygena sen
det tar tid, lärpengar vet du. Men hittils har det gått mig
bra i händer. Händer ja dom far illa. Blåser valkar och
skrubbsår. Pölsa i snön får man göra 1/2 m
djup snö. Dom där pjäxorna jag bad Gertrud bedja dig ordna
om att de blev bytta hörde till de kläder vi fick köpa
ut till nedsatta priser. Pjäxorna fick vi för 22 kr kostar annars
35 kr. Jag hoppas att du lyckats byta dessa. Det var samma nr som mina
gamla pjäxor men trots det 6-7 mm mindre än dessa. De andra
de gamla hinner aldrig torka under natten, därför behöver
jag de andra att byta med. Idag t ex måste jag gå hem 1/2
2 för pjäxorna var alldeles genomvåta. Vi skulle haft
eller fått gummiskor i stället men de var slut, tyvärr.
Dessutom fick vi 1 blåställ 1 par kals 1 undertröja samt
kronan på verket 1 stor väst. Sådana kläder har
vi alla. Vi skall försöka låna en kamera och några
kort det skall bli kul att ha. Stugan vi bor i består av 1 kök
1 litet rum för kockan 1 tvätt och torkrum samt vårat
rum storstugan. Det finns plats för 12 st men är nu begränsat
till 8 man. 1 långbord i mitten 1 kamin samt skåp för
var och en fullständigar möbleringen. Kockan är 23 år
gammal glad och pigg rask och nyter uppe kl 5 varje morgon, kl 7 står
maten på bordet. Några hårda smörgåsar 1
termos med surr räcker bra i skogen där tiden går fort.
Kl 5 äter vi middag och omedelbart vi kommer hem får vi surr
utan dopp likaså på kvällen. En instruktör har vi
som undervisar, ger en goda råd och hälsar på oss en
gång om dagen, han lämnar oss post varje dag och tar med sig
tillbaks, sköter om alla småärende, inköp o dylikt,
väldigt hygglig karl, förresten Göte Jacobsson heter han.
Det är klart man längtar hem men man får finna sig i det
här livet så länge tiden går fort och snart är
jag hemma igen en massa erfareheter rikare.
Och Olof som fyller 1 år i morgon och inte kan pappa vara hemma.
Lyset ( karbidlamporna ) börjar brinna ut bäst att sluta.
De hjärligaste
Hälsn.
Rune
|