Copyright © 2001 Ljustorps Hembygdsförening
Uppdaterad 20011212
|
Ljustorps Hembygdsförening |
|
|
|
Stavre
|
| Bynamnet. För att kunna förklara namnet Stavre krävs följande beskrivning. Kyrkan i Ljustorp byggdes, någon gång kring sekelskiftet 1200. Det var den dåtida befolkningen kring kyrkplatsen, som genom arbetsinsatser och gåvor åstadkom det första lilla kapellet. Byborna stod för fortsatt underhåll av byggnaden och ersättning till prästen. Dessa medel samlades in genom det s k kyrktionde, en tiondel av skörden osv skulle lämnas till kyrkan. Av detta fick prästen 1 tredjedel och resten fördelades med en del till biskopen, 1 del till kyrkans utrustning och en del till socknens fattiga. Nu uppstod behovet av att bestämma gränser för dem som skulle betala till Ljustorps församling. För att inte de som bodde i Stavre skulle betala till Hässjö församling satte man upp stavar, som visade gränsen mellan socknarna, därav namnet Stavre. 1535 års skattebok I skattelängden från 1535, möter vi första gången namnet Sttaffre eller Öffuerstaffre och där bodde 2 bönder Jon och Mickel, en tredje markägare bodde i Ytter- Stavre, som tillhörde Hässjö. Efter 8 år är det deras söner Sigfrid Jonsson - 25 mål - och tolvman Erik Mickelsson - 20 mål - som står som ägare och skattebetalare. Under 1550-60 talen återfinns flera knektar från Stavre. Under några år var böndernas själva ute och krigade, bl a i Livland. Älvsborgs lösen 1571 Skattelängden för Älvsborgslösen ger oss en fylligare bild av böndernas egendom. Oloff Tomesson äger 3 kor och ½ lispund koppar, som i pengar värderades till 33 mark 6 öre, som han betalade en tiondel i skatt på. Erich Michelsson ägde 29 lodh i silver, 3 lispund koppar,10 kor, 4 får, 4 getter, 1 svin, och en häst, som tillsammans värderades till 264 mark - en välbärgad familj i dåtidens Ljustorp. Märkligt att han inte ägde några pengar? Från beskattningen under den andra inlösen av Älvsborgs fästning 1613, fanns 2 bönder, som var och en hade en knekt boende hos sig. För båda noteras, att de varit 4 år i Ryssland och 2 resor på Vaxholms fästning. Stavres första karta. Redan 1700 och 1703 gjorde lantmätare Nils Spole en karta över Stavre med uppgifter om var böndernas bosättningar fanns. Även en mycket gammal fäbodplats avslöjas. Strax öster om Väster-Högåsen fanns en fäbodvall, som redan 1703 var övergiven. Ryssarnas plundringar i Stavre. Ryssarnas plundringar i Stavre under 1720-talet gav namn till "Fangården". Så här skriver folklivsforskare Johan Nordlander: "Ytterst i Ljustorp ligger byn Öfver-Stavre vilken en gård heter "Fangården". Hit kom ryssen, varvid mycket folk flydde till skogs och gömde sig. Ena gården brändes men i den andra satte sig en gammal gubbe till motvärn och med hjälp av andra män lyckades de fördriva fienden och rädda gården. En fana eller flagga blev kvar på gården, som sedan fick heta "Fangården". De som bodde på Fangården var välbärgade bönder, som kostade på sina söner utbildning. Den ene blev kyrkoherde i Skåne och den andre i Jämtland. Statsminister Karl Staaff har också sina rötter från släkten på Fangården. 1766 genomfördes storskifte av åker och äng. Syftet var att åstadkomma större sammanhängande skiften, för att underlätta åkerbruket. Kartan ger en god bild av alla de små åkerlappar, som då odlades. Man inser lätt hur trångt det var mellan åkrarna, som ofta hade olika ägare. Fortfarande bor 2 bönder här och en del av jorden ägs och bärgas av en bonde i Ytter-Stavre. "Philipsgärdan" Vi återfinner även ett gammalt båtsmanstorp, som kallades "Philipsgjerdan" och som ännu idag bär detta namn. Omkring 1735 bosatte sig båtsman Philip Svensson - Sjöman här. Han tillhörde en av Hässjös båtsmän. Trots att det gått mer än 250 år sedan lever namnet kvar bland ortsnamnen i Stavre. Boplatsen intill Stavrebäcken - Rönngrens - är ännu ej bebyggd. Denna plats kallades för "Sjunns- Stavre". Namnet har ännu inte kunnat förklaras. 1834 förrättades Laga skifte av inägomarken i byn. Antalet hemman hade nu ökat till 5. En av bönderna tvingades flytta hela sin bosättning till en ny tomt, för att kunna lösa problemet med de sammanhängande markerna. Kostnaderna för flyttningen av husen m m bekostades av alla ägare inom byn. Denna karta med dess kartabeskrivning innehåller många gamla ortsnamn, som avslöjar tidigare händelser i byn. Björnarnas och vargarnas besök i Stavre finns bevarade i flera ortsnamn, såsom Björnlägda, Björndalen och Björnmyra samt Vargsvedjan och Vargmyran. Kvarnar och såg. Efter Stavrebäcken fanns 5 kvarnar och en såg, som låg där sockenvägen korsar Stavrebäcken. Denna enbladiga ramsåg byggdes 1769. För att kunna reglera och öka vattenmängden i Stavretjärn byggdes en damm där. Vidare ändrades bäcken genom "Gammeldalen", så den mynnade ut i Stavretjärnen - någon gång efter 1834. Fäbodar. Fäbodvallen flyttades från Väster-Högåsen till Stavrebodarna. Många nya torp bröts upp från "ris och rot" från 1800-talets början. Efterfrågan på odlingsbar mark var stor och närheten till sågverken efter kusten och järnbruket i Lögdö bidrog till att intresset för Stavrebodarna var stort. Många flyttade in från Hässjö, Timrå, Själevad, Alnö, Viksjö, Stigsjö Umeå och 2 familjer från Värmland. Winroths, Hellgrens, Lindholms, Lindbergs, Backlunds, Lindahls, Norbergs, Hammarbergs Lindbergs, Lövenmarks och Nässe´ns är några av de namn, vi återfinner som "invandrare" i Stavrebodarna. Kraftverk. 1917 bildades Stafre Kraftstations AB som stod för kraftstationsbygget och ledningar. Intill Rönngrens byggdes stationen. Grannbyarna Slätt och Åsäng anslöt sig också. Det blev ett lyckat projekt, som pågick in på 1940-talet. Stig Berglund med många minnen från Stavre har berättat att när de drog ledningarna till Stavrebodarna, skruvades isolatorerna fast i timmergranarna och "noll-ledningen spikades fast i granen. Än i dag finns lämningar kvar efter denna ledning. När stormarna härjade svajade skogen och ledningarna gick av. "Då var de bara å sätte på sig skidan, skruva ur säkringen på stolpen och sedan söka igen ledningsbrottet och binda ihop ledningen och sedan skruva i säkringen och åka hem". När vattnet sinade körde man generatorn med Rönngrens traktor under viss tid på kvällen, sedan var det mörkt i lamporna. När det var dans på lokalen i Åsäng, glödde det i lamporna i Stavre, berättade Stig Berglund. Se aktiebrev och bolagsordning. Festplatsen Lövbacken Intill kraftstationen uppfördes en festplats, som kallades Lövbacken. Tombola, pilkastning, servering och en liten dansbana fullbordade nöjesplatsen. Det var Cykelklubben i Söråker som ställde till festplatsen. Det var under 1920-30-talen som Lövbacken hade sin glansperiod. Det var innan bilarna kom, då alla cyklade. Men i slutet av 1930 ökade bilantalet. Parkeringsproblemen blev akuta. Man stängde utfarter och framfarten efter den smala landsvägen - stämningen var stundtals ganska bister mellan bilägare och markägare. Det var nog parkeringseländet som satte stopp för Lövbackens fortsatta verksamhet. |
|
|
|
|
Copyright © 2001 Ljustorps Hembygdsförening Uppdaterad 20011212 |