Som frireligiös konfirmerade han sig inte och när det var dags för mönstring blev han frikallad från militärtjänst. Nicke blev sjundedagsadventist, som är en kristen inriktning som firar biblisk sabbat på lördagen. Ann-Marie Byström (född Ögren 1927) berättar att på lördagen klädde sig Nicke i mörk finkostym även när han kom för att handla mjölk hos dem. Enligt församlingsboken flyttar han 1903 till eget boende i Lövberg och börjar sin bana som byggnadsarbetare. 1915 flyttar Nicke till Skäljom för att starta sitt livs kanske största satsning. I församlingsboken kallar han sig dåsågägare och tomtägare. Satsningen finns beskriven här med kartskisser och bilder. Nicke, tillsammans med kamrater, lyckades bygga dammar och vattenvägar till såg, virkestork och en liten fabriksbyggnad för tillverkning av laggkärl och få de förstnämnda att fungera. 1919 köper Nicke mark för att bygga ett litet kraftverk, något som han också genomför. Kraftverket fick en ganska kort livstid. Förutom problem med vattentillgång kom också konkurrensen från det stora kraftverket i Lagfors. |
 |
Den stora översvämningen i Ljustorp 1919 förstörde mycket bl a de förindustriella anläggningarna i Edstabäcken. Ingen av de ursprungliga anläggningarna vågade man bygga upp. Edstabäcken har en lång historia av mycket häftiga vårfloder. Bönderna behövde dock ström för att främst driva sina tröskmaskiner och belysning.
Nicke fick uppdraget att bygga en ny kraftstation i Edstabäcken och det gjorde han med dammar, vattentuber, vattenreglering och elektriska funktioner som generator och nät till bönderna i bl a Edsta och Tuna. Läs mer och se bilder på lämningarna.
Anläggningen ägdes av "Edsta elektriska förening" och generatorn var på 40 kVA likström. Läs om elektrifieringen i Ljustorp här.
Nicke kallar sig åter för byggnads-arbetare i församlingsboken 1922. Efterhand kallar han sig dock snickare. På bilden står han på ett bygge i Sundsvall omkring 1930. Byggmästare var svågern Albert Åkerlund. |
|
Nicke kom att specialisera sig på att tillverka och sätta upp ledstänger både i privathus och i publika miljöer. För Nicke var tillverkningen ett kvalificerat hantverk, som krävde mycket tätväxt virke, specialverktyg och stort kunnande. Nickes verktyg var enkla men specialgjorda för ändamålet.
Några av Nickes specialverktyg visas här.
Ibland är det verkligen slumpens skördar att skärvor av ett liv kan bevaras. År 2007 berättade Birgit Åhlin i ett brev till Gustav Edén att när hennes ena dotter flyttade till Stockholm kom hon att hyra av en f.d Sundsvallsfru, vars man varit bagare på EPA i Sundsvall. Nicke Larsson levererade ledstänger till EPA och bagaren beställde stolar av Nicke som följde med bagarfrun till Stockholm. När Gustav dog upptäcktes brev och bild av stolen som nu visar mer av vad Nicke kunde. Ann-Marie Byström berättade att Nicke också fått göra ett ledstångsjobb på slottet i Stockholm. Vid mantalsskrivningarna 1950 och 1960 då Nicke var 70 resp 80 år kallade han sig för "före detta Mästersnickare" |
 |
Nicke var mycket angelägen om att leva sunt och äta nyttig mat. I ett brev till en församlingsbroder 1947 skriver han"... men att nå budens fulla krav fullkomlig helgelse för dem som mottagit budskapet är hälsoreformen nödvändig som högra handen är för kroppen, den fordrar ett sunt levnadssätt i allt, ren föda fri från narkotiska ämnen samt från kött samt kött som förgiftar och upphetsar blodet och väcker djuriska böjelser...".
Han tillhörde de första som odlade tomater i Ljustorp och grannen Ann-Marie Byström f 1927 kände inte alls till tomater, när hon fick smaka på Nickes odlingsresultat på slutet av 1930-talet.
Mjölnaren Stig Nordin f 1927 berättade att Nicke kunde komma med ex råg som han ville ha mald osiktad, som grahamsmjöl, för att få maten så nyttig som möjligt. Då användes ett avtapp från kvarnstenarna som bara nyttjades när Nickes säd maldes.
Biodling var ett stort intresse för Nicke inte minst som pensionär, när han drygade ut sin pension genom att sälja honung. Ulla-Britt Ulander f 1946 minns hur Nicke kom med sin cykel och på pakethållaren hade han en sockerlåda i trä som han fyllt med honungsburkar som han sålde. Hans mantra var "en tesked honung varje dag håller sjukdomen borta", som han framförde med aningen pipig röst.
Nicke var extrem i sin religonsuppfattning och verkar haft en bokstavstrogen inställning till hur kristendomen skulle uttolkas. Han var inte rädd att framföra sin uppfattning, vilket enligt hans brev ibland skapade motsättningar till andra församlingsmedlemmar. Han skriver i ett brev att han inte hade kontakt med den "stora församlingen" på 17 år.
Den stränga och lite avvikande religionsuppfattnningen tillsammans med livsstilen gjorde att en del uppfattade Nicke som lite underlig. Nicke var dock generös och gav stora belopp till Rädda barnen och inte minst till församlingens arbete Adventmissionen. I sitt testamente som han skrev 11 år före sin död donerade han hela sin kvarlåtenskap till Sjundedagsadventisterna.
Nicke blev 81 år och tillbringade en kort sista tid på Strandbo Ålderdomshem.
