Första sidan    
  Sevärdheter  
   

Ljustorps Hembygdsförening

 

Rigåsen
Rigåsen är ett av de "fjällställen" man kan finna på skogarna i vårt landskap. Det bröts upp av nybyggare någon gång under 1700-talet och här bodde två familjer. Rigåsen ligger inom Lidens församling inte långt från gränsen till Ljustorp. Trots att det ligger något utanför Ljustorps socken och därmed Ljustorps Hembygdsförenings intresseområde tas det upp pga de starka personella och kulturella banden. Det ena torpet övergavs 1939 då familjen flyttade till Bredsjön och det andra 1941 då den familjen flyttade till Sillre. Ända in på 1970-talet var marken runt husen öppen på naturlig väg bl a genom betande djur och sannolikt även genom höjdläget. Rigåsen ligger 426 m ö.h. Höjdläget framgår också av nedanstående bild som är tagen i maj 1957 av Lennart Olsson, Timrå. Bilden visar det övre av de två torpen. Det andra torpet ligger en bit längre ned till höger.

© Lantmäteriverket Gävle 2001. Medgivande I 2006/202. Gäller tom 2009-12-31

Man kan nå Rigåsen från två håll. Endera åker man in från vägen norr om Lagfors där tydliga vägskyltar till Rigåsens och Fageråsens naturreservat finns. Man åker drygt 2 mil på skogsbilväg och från parkeringen är stigen uppmärkt. Man kan också åka från den väg som går från Slättmon till Skälsjön och följa en märkt stig eller fortsätta per bil till Lövsjön varifrån det också finns en märkt stig.

 

Hur kom det sig då att man valde just Rigåsen för ett nybygge? Man kan tänka sig att några av förutsättningarna var följande:
Marken var någorlunda lättbruten
Höjdläget kunde utgöra en fördel med rikligt med skyddande snö och i vissa tider frös det inte lika lätt som i dalgångarna
Det gick att finna vatten. Det finns brunnar/vattenkällor på båda torpen
Man kunde fiska i den närbelägna Lövsjön
Det var god tillgång på bete i skogen
Tillgång på jaktbart vilt.
På 1970-talet började ideella organisationer uppmärksamma den unika floran på Rigåsen samtidigt som kvarvarande byggnader började bli i allt sämre skick. På frivillig väg började man röja det sly som började växa in och som viltbetningen inte längre rådde på. Det var också en del ättlingar till dem som hade bott där som tillsammans med andra ortsbor slog med lie i de öppna partierna. 1982 tog Länsstyrelsen i Västernorrland beslut om att bilda ett Naturreservat omfattande i stort sett den öppna marken. Ägare till marken är SCA och vården av området sköts av Skogsvårdsstyrelsen. Bagarstugan på det ena torpet har rustats upp så att det går att elda och det finns britsar för dem som eventuellt övernattar. Brunnen har rensats så att det går att ta vatten där. På det andra torpet står mangårdsbyggningen kvar men är i så dåligt skick att man inte kan gå in i den. Däremot har man underhållit den gamla logen och också försett den med kamin så att det går att elda där. Den används bl a till lägerskola av grundskolan i Liden. Även en vedbod och en redskapsbod finns bevarad och används. Spåren av de gamla odlingsmödorna ser man bland annat i den stenmur som skiljer en del av de två torpen.
Vilken är då den växtlighet man vill bevara? Det är dels rester av kulturväxter som man haft. På första torpet finns flera rödvinbärsbuskar som fortfarande ger rikligt med bär. Där finns också uppe vid bagarstugan en gammal "torparros" och en syrenbuske. Vid andra torpet finns rester av en spireahäck. Lägdorna rymmer dels växter som kan ha kommit genom höfrö men också genom höjdläget och att det varit öppen mark. Den mest uppmärksammade är den intensivt mörkblå fjällgentianan som förr kunde återfinnas på gamla fäbodar men som nu veterligt endast finns på ett ställe till i vårt landskap (Borgsjö). Det finns en risk att den har gått förlorad då den inte kunnat hittas vare sig år 2000 eller 2001. Därnäst är det nog varglaven som har en liten förekomst på den gamla mangårdsbyggnaden, ovan dörren. Denna lilla gula "tuss" blir dock mindre och mindre för varje år. På senare år har den dock hittats på ett par ställen till i Ljustorp, då på gamla torrtallar. Fjälltimotejen är allmän här liksom höskallran. Blåsugan kan man finna i grupper och flera låsbräkenarter kan den som går nära marken hitta. Åkervädd, smällglim, rödklint, fältarv och ängklocka samt klotpyrola och björkpyrola är andra arter som kan hittas och i de torraste partierna kattfot och backnejlika. Av orchidéer kan man se Jungfru Marie Nyckel och Nattviol i större antal men även tvåblad har hittats. Också för den som inte är så intresserad av floran är Rigåsen en upplevelse. Den vackra platsen och spåren av gammal bebyggelse och odling ger en unik upplevelse som gör att man gärna återvänder.
Den nedre gården. Bilden tagen 1957 som ovan.
Erik Petter Ålander var en av de sista bofasta på Rigåsen och en legendarisk jägare. Bilden är tagen under 1930-talet av Bror Berg på trappan till Ålanders hus.
Bredsjöbönderna hade sina hästar på skogen mellan våranna och slåttanna. Hästarna samlades då gärna på de öppna ytorna på Rigåsen.

Kontakta Ljustorps Hembygdsförening

Tillbaka till första sidan

Copyright © 2001 Ljustorps Hembygdsförening

Uppdaterad 20060119