D:r Ericsson skrev senare, 1919, en artikel i facktidskriften, Ymer, om översvämningarna. Ericsson gjorde också ett särtryck som fick namnet "Översvämningarna i mellersta norrlands kusttrakter i maj 1919". Från denna skrift har följande nederbördskarta hämtats.
Som syns ligger Lagfors i centrum för ovädret med den högsta uppmätta nederbörden. Avläsningsstationerna ligger glest så det kan ha funnits områden med högre nederbörd i Ljustorpsåns upprinningsområde. Dvs ringen runt Lagfors kan vara större eller mindre.
Ericsson utvecklar förklaringen till katastrofen i sin rapport.
Han skriver bl a
"Snötillgången hade visserligen under den gångna
vintern varit jämförelsevis ringa , men ännu den första
maj låg någon snö osmält i skogarna och upplöstes
hastigt av regnet. Till följd av den dåliga snöbetäckningen
var marken starkt tjälad, vilket hindrade att någon väsentlig
del av nederbörden uppsögs av jorden. Allt regn och smältvatten
måste följaktligen söka sig väg till havet, förorsakande
ett abnormt högvatten i alla mindre åar och bäckar."
Ericssons rapport ger möjlighet att skapa en mer underbyggd tidtabell och också verifiera uppgifter i Skoglunds brev till sin dotter. I tabellen har inlagts att nivån i Ljustorpsån enl Ericsson nådde sin kulmen söndagen den 4 maj. Nivån i Laxsjön ökande under regndagarna med 1,2 meter! och utgjorde därför en troligen kraftig dämpning av flödet i Ljustorpsån. Nederbörden under lördagsdygnet var extrem med 87 mm. Man kan nog också säga att det var på lördagen som personolyckorna i både Edsta och Öppom inträffade.
