Skärningen vid gårdssidan fortsatte och kl 1015 gick hälften av logen
och före klockan 1200 på natten var andra hälften borta. Därnäst blev
det kornhässjornas tur. Det knakar och brakar tätt och ofta i den mörka
regniga natten, vilket verkade mycket dystert. Vattnet tog sig väg
efter dalgången ned till Prästvreten (Storlandan), vilkens
båda sladorfick dela samma öde, som de förra husen jag
nämnt om.
När det blev dager fick vi se att baracken vid kolhuset hade blivit flyttad
ca 25 meter och stjälpt ikull och smedjan kan man ej bestämma var den
stått , för ån går fram där. Kl 4 på söndag eftermiddag skattar de mindre
byggnaderna åt förgängelsen. Vattnet har skurit ned så det är väldigt
högt från herrgårdens plan och ned till vattenytan - ungefär 15 meter-
en nästan lodrät vägg, så du kan tänka dig vilket fall. Matboden (iskällaren)
står kvar ännu men endast 4 m från fallkanten.Det har
blivit ett stort grund där ån gått fram förutjämte
hela plan för loge mm och vattnet går efter vägen till
till Persbo ett stycke och svänger sedan till ladan nedanför
logen och sedan till den gamla farleden.
