3. Vårfloden 1919
Vi lämnar nu den korta bakgrundsbeskrivningen och går över till vad som hände de första dagarna i maj 1919. Ett ihållande regn startade på torsdagen den första maj på tjälad mark. På lördagen började dammarna att brista i de övre delarna av åsystemet. Det kan vara på plats att med några ord beskriva åsystemet.
För att få ut virket ur skogarna användes de vattendrag. Problemet var bl a att åarna var och är små, steniga, krokiga men framför allt de hade för lite vatten. För att råda bot på detta användes ett väl sammanhängande system av dammar. Man flottade mellan dammarna för att få största möjliga hjälp av vattnet. Detta är beskrivet i Ljustorps hembygdsförenings skrift " Flottningen i Ljustorp " . Huvudstråken var efter Ådalsån och Bredsjöån och dess tillflöden. Kort kan man säga att man började flottningen längst upp i systemet, placerade ut personalen efter sträckan till nästa damm och släppte på vattnet, sedan gällde det att hinna få iväg virket medans det fanns vatten. Därefter tog man nästa damm och placerade ut medarbetarna på nästa sträcka osv. Dammarna längst upp i dessa system stod för uppsamling av det mesta vattnet och det var dessa som brast först. Under lördagen brast den gamla Gäddbäcks dammet, Talleråsen, Slättmon och Bredsjön. Sedan blev det effekter på en del av de många dammarna nedströms. Det var Smiharn, Viggdammen och Storsvedjeforsen
