Minnesanteckningar inför presentation av kvarnen.
Olof Ulander
1. Kort historia Gruppen står utanför
Jonas Jonsson (1826-1881) hade en karriärsom arbetare, smed och kvarnägare. Var uppenbarligen en driftig entreprenör
Genom att han omkom tidigt vet vi precis anläggningens omfattning. Smidesverksamheten upphörde med Jonas men spånskjutningen hängde med en bit in på 1900-talet. Den som kom att driva kvarnverksamhet längst 1896 till 1939 var Lars Näslund. På hans tid fanns inte vindsvåníngen inte källar entren. Allt som skulle in till eller levereras från kvarnen skedde genom stora dörren. Denna del av kvarnen är den äldsta.
I Skäljomsbäcken byggdes tre kraftstationer, en för
Frötuna och Edsåker, en för Skäljom och Hamre och
en i kvarnen. Det finns ett av kungen godkänt och
underskrivet beslut om distribution av lågspänning
, upp till 125volt, inom allmänt vägnät för kvarnens
kraftverk. Det finns också ett bevarat avtal om
distributionsnät med 9 markägare i Öppom och
Mellberg undertecknat i mars 1918. Byamännen i
Öppom och Hamre anslöt sig dock relativt tidigt
till Sunds växelströmsnät.
1939 köper Sigfrid Nordin kvarnen. Han är en erfaren mjölnare och sätter omedelbart igång att revoltionera verksamheten med målet att skapa en fullt modärn kvarn. Det är den kvarnen vi idag kan se. Det som syns utifrån är att övervåningen har tillkommit och att en plan har grävts ut för utgång från källaren och stall för 3 st tillresande hästar.
2. Orientering på kvarnvåningen Mitt i kvarnvåningen
Peka ut de olika maskinerna. Allt byttes ut 1939.
Skrädningen gjordes före malning av i första
hand korn och havre för att få mjöl. I första
steget av skrädningsprocessen sållades skräp
bort och när man fått fram tillräckligt sållat
material, (12-13 kilo) stängdes inflödet för
sållning automatiskt och partiet slussades
över till en roterande trumma, som slipade
bort det yttersta skalet på sädeskornet. Det
var viktigt att man inte slipade för mycket,
då mycket av de värdefulla smak- och
näringsämnena satt alldeles under skalet.
Skräp och skal samlades delvis ihop och togs
åter av bönderna, för att blandas ut med
ex melass för att dryga ut djurfodret med.
Skräpet kallades för skropp, enligt Lars-Axel
Rönngren. Lars-Axel Rönngren minns hur
Sigfrid Nordins hälsningsfras ofta var: ”Ni
har väl skroppsäck med er?”
Under andra världskriget gjorde man
korngryn genom att köra skrädesmaskinen
länge och slipa ned sädeskornet ytterligare.
Korngrynen användes till gröt, isterband
och korvkaka.
Den skrädda säden som skulle bli mjöl
maldes i stenkvarn. Mjölet kunde göras i
två kvalitéer Dels kunde man ta ut mjölet
osiktat och det kallades grahamsmjöl, dels
kunde man ta ut mjölet siktat. För båda
dessa produkter använde man vita tätvävda
linnesäckar, som kunderna hade med sig.
I allt väsentligt var det bara korn som maldes.
Hemvete användes till hårt tunnbröd, det var gråare
än dagens mjöl.
Kornmjöl var grövre och användes till ljusugnsbröd.
Hårt tunnbröd kallas ofta ”ljusugnsbröd”,
vilket endast kan bakas när bakugnen har ljusnat
och inget sot är kvar i ugnstaket. Det är tecknet
på att bakugnen är riktigt varm. Innan ugnen
ljusnat kan man gärna baka mjuka bröd som till
exempel ”hällakaka”, som är en tjockare variant
av tunnbröd.
Man bakade också extremt tunt bröd som användes
som brödbryta i fil och långfil innan cornflakes och
müsli kom i bruk.
Det bästa kornmjölet användes till plättar,
pannkakor, klimp i välling, soppor med strömming
eller kött, palt och kams.
Gröpe var en stor produkt. Gröpe är
grovmalen säd utan att man hade tagit
bort sädeskornens skal och kunde ges till
kor, men inte gärna till grisar, som behövde
fingröpe.
Krossen användes för att få fram häst- och grisfoder
genom att krossa havre. Krossning kunde användas
även om säden inte var riktigt torr.
Rensning av säd var en produkt som i takt med att
tröskorna blev allt bättre fick minskad betydelse.
Rensningen gjordes för att få ett rent utsäde som
inte hängde upp sig i såningsmaskinen eller innehöll
ogräs.
Rensningsmaskinen kunde också användas för att
rensa lingon. Det finns ett antal olika galler till
rensningsmaskinen för att passa fler rensningsuppgifter.
Höfrörensning krävde särskilda maskiner och var en
viktig produkt för Nordins. Timotejen mognar före
klövern så för bästa resultat skördades de vid olika
tidpunkter. Klövern kräver bearbetning i flera steg
för att få fram fröna, som sitter i en extra kapsel.
För att få plats med maskinerna för höfrörensing gjordes en större utbyggnad 1947.
3. Berätta om övervåningen Övervåningen
Till vindsvåningen kom säden som skulle malas
eller krossas. Den drogs upp med ett spel till
på en vagn. Bakom vagnen står
vågen som användes för att väga in säden.
När säden var invägd kunde bearbetningen starta.
Det finns fem hål att välja på som säden hälls ned i.
Det är nedsläpp till skrädesmaskinen, till mjölkvarn,
till krossen, till gröpkvarn och sorteringsverket
Stigluft.
Kapaciteten varierade mellan de olika stationerna,
400 kg gröpe per timme, 200 kg siktat mjöl per
timme och 1000 kg kross per timme. För att klara
1000 kg kross gick det åt 3 man. 1000kg är 25 st
40 kg säckar som skall tömmas och lika många som
skall fyllas i källaren. Dessemellan skall krossens
arbete regleras på kvarnvåningen. När mjölkvarn
eller gröpkvarn kördes krävdes en kontinuerlig
övervakning och styrning av processen för bästa
resultat. Det blev mycket spring mellan kvarnens
tre våningar för mjölnaren.
Stig Nordin berättar att kvarnens maskinkapacitet
tillät att man körde allt på en gång
4. Berätta om kvarnstenarna Vid kvarnstenarna
Centrum i kvarnen är de stora kvarnstenarna
som omsluts av ett trähölje, asken,
för att samla ihop mjölet. De 20 räfflorna i
stenarna slits ned och måste då huggas upp.
Utformningen av räfflorna är viktig. Dels
skall formen vara en båge utåt kanten dels
skall spårets profil vara tydlig:
Den skarpa kanten formas med hammare 1,
diket med hammare 2 och hammare
3 används på de planare ytorna.
Stig Nordin berättar att han varit med att
hugga upp räfflorna i gröpstenen 2 ggr
medan mjölstenen har hållit. Stenen måste
ändå lyftas och rengöras ibland. Det kan
ha varit för fuktig säd som bränns fast och
bildar ett hårt skikt eller om det kommit in
exempelvis kattskit i gröpkvarnen. Rengöringen
bestod i att hacka bort bit för bit
av det inbrända skiktet. Titta på de slitna
gängorna på lyftskruven så förstår man
att stenarna lyfts många gånger. När löparen
skulle återställas fästes den in i en sinnrik
vagga seglet. Seglet består av två delar med en
kula emellan som tillåter stenen att ställas in absolut
plant. Det finns tre luckor över fack på ovansidan
av löparen där man med blyvikter kan väga av
löparen så att den går alldeles plant ovan den undre
stenen. Den undre stenen vägs av med tre skruvar
och kontrolleras med verktyget i Bild 54. På
löparen sitter det längst ned två järn, mjölförare,
som för mjölet till röret ned till säcken
e l l e r s i k t e n . S t i g b e r ä t t a r
att mjölnaren omedelbart hörde om b a l a n s e n
behövde justeras. Stor uppmärksamhet måste
o c k s å ä g n a s l a g r i n g e n a v drivaxeln.
Mjölstenen står på ett glidlager och styrs
i överkant av ett hemgjort pockenholzlager (mycket
hårt trä) som smordes med hemkokt grisfett.
5. Berätta om drivningen. Källaren
De sista åren drevs kvarnen med elektricitet, men
den är byggd för att drivas med vattenkraft. Fallhöjden
var 5,5 meter och med hjälp av dammen hade man -
ett flöde som räckte till att driva två turbiner,
men inte hela året. Sigfrid Nordin tog därför tidigt
beslutet att komplettera vattendrivningen
med eldrivning för att kunna köra kvarnen med full
kapacitet året om. När man kunde kördes kvarnen
med vattendrift, som var den billigaste driftformen.
Vattnet togs in i en tub med ytterdiametern 65
cm. Den del av tuben som går inomhus finns
kvar och mynnar ut vid turbinerna som ligger
efter varandra. Den större turbinen ligger närmast
tubens mynning. Den större turbinen
skall enligt Stig Nordin ha utvecklat 35 hkr.
Runt turbinhuset finns öppningar, som regleras
med en axel som går upp till kvarnvåningen. För
att vattnet skulle träffa turbinen med kraft var
turbinerna kringbyggda med en yttre trumma.
Stig Nordin berättar att en gång när han körde
kvarnen så märkte han att kvarnen oväntat sakta
stannade. Det visade sig att det var det sammanhållande
locket för den yttre trumman, som lossnat varvid den
yttre trumman spräcktes upp och vattnet rann helt
enkelt förbi turbinerna. Efter det beslöt Nordins sig
för att bara köra med elektrisk drivning av kvarnen. Senare
blev också dammen skadad av en vårflod så tröskeln
för att starta upp vattendrift blev för stor för att kunna
övervägas.
Direkta elmotorer används för frörenseriet och Stigluftmaskinen.
Kvarnen var som helhet avsäkrad med 100 Amperes
säkringar för att hela kvarnen skulle kunna köras samtidigt
Slutprodukterna
I källaren tas resultatet av de stora pocesserna ut. Hit
kommer gröpen, krossen och mjölet samt skräp och
skal. Utrymmet domineras av den stora stenstolen
med fundamenten för stenarna. Gröpkvarnen är
kullagrad och mjölkvarnen står på ett glidlager med
bättre hållbarhet än kullagret, minns Stig.
Konkurrens
Kvarnägarna hade konkurrens från många olika
håll. Under början på 1920-talet skedde en stor
förbättring av tröskverken, så kallade dubbelrensande
tröskverk infördes, men också elnät som
klarade allt större belastning med mer kraftfulla
elmotorer och tröskverk. Det gav bönderna allt
renare säd, med renare säd var det lättare att med
en egen liten eldriven gröpkvarn med två stenar
få fram det djurfoder man behövde. Senare kom
krossen som ansågs ge bättre djurföda. Det lilla
mjöl som behövdes i hushållet gav ett otillräckligt
underlag för att driva en kvarn, som Ljustorps kvarn.
Hushållsmjölet kunde dessutom köpas allt billigare
i affärerna. Efterhand köpte allt fler sitt bröd och
självhushållets kornmjölsgröt ersattes av annan mat.
Behovet av utsädesrensning förändrades också då
nya sorter kommer ut på marknaden och bönderna
lämnar de traditionella fröerna. Man köpte i ökad
utsträckning sitt utsäde eller klarade att göra
rensningen själv. Allt samverkade till att minska
marknaden för kvarnens produkter.
Kvarnen var i full verksamhet 1881 till 1964 och
fortsatte med höfrörenseriet ytterligare ca 35 år fram
till slutet av 1990-talet.
6. Mer historia och mer kvarnkunskap finns att inhämta i boken Ljustorps kvarn.
|
