Hilda Bredin/Lövgren f.1902 berättar i en uppteckning från 1982 hur hon minns färden till fäbodarna. "Från båtsmanstorpet nere vid Blomsteråsboan i Slättmon gick stigen till Tolvmansboan. Det är en timmes väg att gå upp genom Sottå till Honkasosvedjan - där står en Lövhässja - sedan vidare till Villåga. Det var en bjälke med många namn inskurna, som man vilade på. Vi går en bit till och kommer till Filhälla, som fått sitt namn av att någon filbytta stjälpt där. Efter ytterligare ett stycke kommer vi till vilsten. Där skulle man stanna upp å köke eller ge na illjud ifrån sig, så fäbodjäntan hörde att det var främmande på väg. När vi kom till boan fanns där 4 stugor å fyra ladugårdar - de va som å komma till en by". Namnet tolvmansboan har säkert tillkommit därför att en av bönderna var nämndeman i tinget, som bestod av 12 män. Dessa fäbodar tillkom efter det att Blomsteråsboan förvandlats till torpställen. Mellan Bredsjön och fäbodarna är det omkring 8 km - varje vecka skulle grädden bäras hem. Fäbodarnas placering och uppodlingarna på vallen ger en bild av böndernas behov av foder till kreaturen. Fäbodstugorna blev så småningom bostäder för skogshuggare och körare och stall för hästarna men även rastplatser vid fiske och jaktturer.
Trots det är det väldigt lite som är känt i skrift eller som muntlig tradition om dessa fäbodar. Den som har tillgång till pusselbitar är mycket välkommen att höra av sig till föreningen.
© Lantmäteriverket Gävle 2001. Medgivande I 2006/202. Gäller tom 2009-12-31
