De flesta av oss har någon gång stått på Slottsbacken i Stockholm och tittat upp mot Slottet utan att fästa så mycket uppmärksamhet på den 30 meter höga och smäckra stenpelare, obelisken, som står där. Obelisken, som ibland kallas Stockholmsobelisken har stått där sedan år 1800, då tidigare Lagforsbon Jonas Lidström avslutade uppbyggnaden. Efter 217 år på Slottsbacken fanns det växande sprickor i stenen, som gjorde att den måste tas ned år 2017 och renoveras, vilket aktualiserar dess byggare, Jonas Lidström.
Hur var då Jonas kopplad till Ljustorp? Man kan börja berättelsen med att den andre brukspatronen Krapp på Lögdöverken, Philip Krapp, år 1741 fick privilegier att bygga en hammaranläggning i Lagfors, för att kunna producera mer smidbart och således mer föräldlat järn. (Gamla Järnbruk i Medelpad, Vallis Nyberg och Yngve J:son Reding).
Philips bror, Mattias Krapp, blev Patron i Lagfors men var inte så engagerad i verksamheten. En Inspektor blev därför anställd, som också blev eller var delägare. Det var Jonas Lidström f 1713, gift med Anna Bång. De fick 9/4 1755 en son som också fick namnet Jonas Lidström. Sonen Jonas växte upp i Lagfors, en expanderande bruksmiljö, med smedjans ”fabriksmiljö”, de ständiga transporterna av kolsligar och tackjärn från Lögdö och till Lögdö med smidesjärn.
Lagfors bruk 1838/1842. Tecknad av C.J.F. Plageman. Teckningen är beskuren och visar från vänster kolförrådet, smedjan, kvarn, såg, herrgården med två flyglar och kyrkan. I förgrunden stall. Runt dessa byggnader var det ren landsbygd och en mil till Ljustorps sockenkyrka.
År 1771, vid 16 års ålder, börjar Jonas sina studier vid Uppsala universitet. Föräldrarna hade tidigt bestämt honom för kyrkans tjänst, vilket sonen respekterade och ägnade sin första universitetstid åt teologiska studier. Han upptäckte emellertid snart varåt hans håg stod och ändrade inriktning.
År 1780 blev han auskultant i Bergskollegium och följde 1781 Fredrik Henrik af Chapman till Karlskrona. År 1782 uppfann han den berömda slipmaskinen på varvet där, och samma år utnämndes han till löjtnantmekanikus vid amiralitetet.
År 1792 blev han chef för mekaniska verket vid örlogsflottans skeppsvarv. (Wikipedia)
Efter det ryska kriget 1788-1790 beslöt Gustav III att en obelisk skulle resas på Slottsbacken som tack till Stockholms borgare för deras vakthållning under kriget. På grund av kungens död 1792 kom bygget igång först 1797. Ritningarna är signerade Louis Jean Desprez. Uppdraget att bygga obelisken gick till Jonas Lidström som fullföljde uppdraget på 3 år.
Jonas Lidströmer byggde också en serie hamnar i Sverige och Finland och förbättrade hamnarna i Göteborg, Karlskrona och Helsingborg.
Medaljong av Sergel eller hans skola. |
|
Han var ledare för den mekaniska skolan i Karlskrona, den mest kvalificerade tekniska utbildningen vid den här tiden. Han står bakom ett stort antal mekaniska inrättningar och uppfinningar. Bland annat anlade han ett stålslipverk vid kronosmedjan i Lyckeby som han arrenderade. Han införde där nya gjutningsmetoder och utvecklade en slipmaskin som lämnade goda resultat.
Jonas Lidström var preses för Kungliga Vetenskaps Akademien som han blev medlem i 1805 och även medlem i andra akademier som Kungliga Konstakademien och Kungliga Krigsakademien.
Ett flertal modeller och ritningar finns på ett antal museer som Sjöhistoriska museet, Arkitektur museet i Stockholm och Marinmuseet i Karlskrona.
Tillbaka till nutid och orsaken till Lidströmers aktualisering, ombyggnaden av Obelisken.
På sin hemsida har statens fastighetsverk SFV berättat om arbetet med att få fram en ny obelisk: Den gamla obelisken på slottsbacken var nästan 30 meter hög inklusive bas och fundament. Överst fanns den så kallade pyramidianen, den översta delen på en obelisk eller pyramid som inte sällan var klädd i dyrbara material. Obelisken var uppbyggd av granittrummor som var monterade med järn. Konstruktionen ansågs riskabel redan när den uppfördes och skador uppstod troligen tidigt. Under 1900-talet gjordes flera säkringsförsök. Materialet var granit (så kallad Stockholmsgranit) troligen från Ulfsunda. |
 Den nya Obelisken i oktober 2020 då en del arbete återstår. I bildens nedre högra hörn syn Gustav III:s staty på Skeppsbron. Ett annat av Lidströmers byggnadsverk. Foto Inger Rosell. |
Det fanns flera utmaningar i att hantera stenblock av denna storlek och tyngd vid demontering, sågning, passning och montering även med de modernaste maskinerna vilket sätter Lidströms arbete i perspektiv.
Lindström hade rep, taljor, block och handverktyg som hämtade kraft från människor och hästar.
Under våren 2020 började obelisken på Slottsbacken att återuppbyggas. Eftersom den tidigare obelisken var i så dåligt skick var det helt nyhuggen sten i den obelisk som restes. Valet har stått mellan svensk och italiensk sten men till slut hittade Statens fastighetsverk rätt sort på ett stenhuggeri i bohuslänska Tossene, beläget nära Hunnebostrand. Stenen är bohuslänsk granit med liknande tekniska och estetiska egenskaper som den ursprungliga granitsorten. Obelisken består nu av cirka 13 delar. Först kommer ett enormt tungt bottenstycke. Det är en jättesten som väger 42 ton. Det tog stenhuggeriet fem försök innan ett tillräckligt stort block i rätt sten hade hittats.
Transporten och leveransen av bottenstycket var ett äventyr i sig. Bland annat måste det underjordiska garage som finns under slottsbacken stampas upp för att klara den nya obeliskens fulla tyngd (300 ton). Efter att bottenstycket är på plats kommer ett par stentrappor och sedan själva obelisken. För att obelisken ska stå stabilt finnas det i mitten ett stag, en centrumpåle i rostfritt stål.
Det tog 3 år för Lidström att bygga obelisken med de uppgifter som kommit fram.
Det tog lika lång tid att få den nya på plats!!!!
Jonas Lidströmer 1755-1808 |
 |
Bild från Wikipedia |
