Umeåforskaren Jan Nilsson har tidigare uppmärksammat Hembygdsföreningen på en intressant historisk person från Ljustorp, nämligen löjtnanten Mattias Persson i Lövberg som tjänstgjorde i 30-åriga kriget. Jan Nilsson har nu hittat två stolsmakare från mitten av 1700-talet med rötter i Ljustorp. Båda två anses tillhöra den yppersta Sverigeeliten och deras verk bjuds regelbundet ut på marknaden för stora summor. Det är far och son, Olof Höglander (1715-1765) och Johan Erik Höglander (1750-1813).
Olof föds enligt Ljustorps dopbok 17150106 i Högland av föräldrarna Jon Nilsson och Brita Jonsdotter. Olofs hela namn blir Olof Jonsson. Han har då minst 4 st syskon. Det är Nils, Isak, Erik och Cecila.
1718 övertar den äldste av barnen, Nils Jonsson, förvaltningen av gården efter faderns död enligt Ljustorps Tingslags Dombok (DB) 1726 HT (Höst Tinget) sid 62 a.
1726 har Nils efter 8 år tröttnat på sin osäkra position som förvaltare åt sig och sina syskon och går till tinget för att få avgjort vem som skall få lösa ut de övriga syskonen. Enligt DB 1726 HT sid 62 a företas lottkastning om besittning av gården som tillfaller Nils Jonsson. Vardera av de övriga bröderna erhåller 10 daler kopparmynt. Som jämförelse kan nämnas att en huspiga tjänade 40 daler k m i månaden. Not 1
Olof är 11 år och har fått Isak Nilsson som målsman. Olof skulle utbilda sig till hantverkare och den vanliga gången var; ”en som ville ägna sig åt något hantverk började med att gå i lära hos en mästare. Varje lärpojke – för det var bara män som fick utbildas inom hantverken och bli gesäll och mästare – skulle antagas inför skrået. Han skulle ha fyllt 14 år och skulle gå hos denne mästare i 3-5 år. Med gesällbrevet i handen kunde han därefter söka anställning som gesäll hos andra mästare. I minst tre års tid skulle han arbeta som gesäll hos olika mästare. För att få slå sig ned i en stad som hantverkare med egen verksamhet måste han sedan avlägga godkänt mästarprov och få Burskap i staden (göra egna affärer bl a, förf anm). Mästarprovet bestod i att utan hjälp av annan gesäll eller mästare och på egen bekostnad, i en mästares verkstad tillverka ett lämpligt föremål, som sedan skulle godkännas av såväl skrået som stadens styrande. När det blivit godkänt skulle han tillsammans med skråets ålderman gå till rådstugan och få Burskap.” (https://Sundsvallsminnen.se)
Var Olof Jonsson utbildade sig är inte känt. Om han påbörjade sin utbildning vid 14 års ålder skulle han kunnat vara utbildad gesäll 1721, då ryssarna härjade som mest efter norrlandskusten. Detta bör ha gett mycket återuppbyggnadsjobb för en ung snickare.
Enligt DB 1740 HT sid 132 b beviljas Nils Jonsson Bördsbrev (brev som intygade att Olof var född av gifta föräldrar) åt brodern Olof Jonsson Höglander för att han skall ansluta sig till Stolmakarämbetet i Stockholm. Not 2
Det är första gången vi sett att namnet Höglander används av familjen. Något senare använder de flesta av bröderna Höglander som enda efternamn, se DB 1742 VT (Vår Tinget) sid 5 a.
Den utomordentliga boken ”Stolens guldålder” av Torsten Sylvén beskriver med fina bilder och mycket detaljer utvecklingen för ”Stolar & stolmakare i Sverige1650-1850”.
Här är ambitionen endast att belysa Olofs resa som Ljustorps- son.
Olof Höglander förekommer i Hovkassaboken redan från 1742. Det var långt innan han fått Burskap i Stockholm eller synts som anställd av någon Stockholmsmästare, kanske var han anställd direkt av hovet?
1745 blir Olof mästare i Stockholms Stolmakarämbete.
1746 gifter sig Olof med Chatarina Meling, dotter till en annan stolmakare i Stockholm nämligen Mathias Meling
1750 föds sonen Johan Erik
1750 03 08 erhåller Olof Burskap och är fri att på egen hand göra affärer i staden, han är då 35 år gammal.
Sylven skriver; Höglander utförde bl.a. sittmöbler influerade av den tidigare kraftfulla franska rokokon, ofta med vackert arbetad ornamentik. I ett senare skede tillverkade han nättare sittmöbler, elegant välformade och i mer utvecklad rokoko med tecken på holländsk-engelsk påverkan, t.ex. stolar med ryggbricka. Signerade med OHL inskrivet i stolmakar ämbetets sigill, se ovan.
År 1753 har han mer fart på affärerna och anställer till sin verkstad en gesäll och tre lärlingar, vilket antal utökas de kommande åren.
Olof samarbetade även med andra mästare om stora ordrar Ett exempel enligt Hovkassaboken var när tre mästare samarbetade om en order på 672 stolar år 1754.
1760, 45 år gammal blir Olof ålderman i Stolmakarämbetet.
Sonen Johan Erik börjar i faderns verkstad som 13-åring (1763) och kom att utvecklas till vad som idag anses vara en ännu något skickligare mästare än Olof.
Olof dör 30 maj 1765, 50 år gammal i Johannes församling i Stockholm.
1770 blir Johan Erik gesäll hos Petter Österman, omnämnd av Bellman i Fredmans epistlar ”den gamle commendeuren med både ministrar och hofråder till kunder”. Yrket tycks gå i arv från far till son och det verkar som om stolmakare ofta dessutom gifte sig med döttrar till stolmakare. Johan Erik gifte sig ca 1776 med Anna Elisabeth Granlund, dotter till stolmakare Daniel Granlund. Not3
En inblick i hur de sittmöbler, som Olof och Johan Erik byggde i sina enkla verkstäder såg ut, kan man hämta i examensarbetet ” En Gustaviansk soffas resa genom två sekel”. Möbeltapetseraren Agneta Fernström utgår där i sitt arbete från en gustaviansk badkarssoffa på Löfstad slott som gjorts av Johan Erik Höglander. Syftet med arbetet var att analysera soffans skick, restaurera soffan och dokumentera resultatet.
Soffan som gjorts av stolmakaren Johan Erik Höglander ca 1780 och senast restaurerats av Agneta Fernström. Platsen är Löfstad slott.
Ljustorp 20230306
Olof Ulander
Ursprungligt tips Jan Nilsson Umeå
Transkribering av Domboken Gunnar Berglund Mora
Korrektur Ulla-Britt Ulander Tuna
Not 1 Se boken ”Vad kostade det”, år 1725
Not 2 Enligt Wikipedia ” Stolmakareämbetet var i Stockholm ett skrå som samlade de borgare som var stolmakare vilket betyder tillverkning av sittmöbler. --Före 1600-talets mitt tillverkades alla slags möbler av snickare inom Snickareämbetet. När behovet av lösa sittmöbler ökade utvecklades en specialisering inom snickaryrket och särskilda stolmakare uppstod som en egen hantverksgrupp. Stolmakareämbetet i Stockholm bildades 1664. På 1680-talet omfattade ämbetet fem mästare, sju gesäller och en lärling. Närmare 100 år senare fanns det sju mästare, nio gesäller och åtta lärlingar. I samband med skråväsendets upplösning 1846 upphörde Stolmakareämbetet.”
Not 3 En Gustaviansk soffas resa genom två sekel .
Ett examensarbete gjort av Agneta Fernström vid Linköpings universitet 2006.
