Härkan är ett redskap som fanns på de flesta gårdar i Ljustorp. Det användes när man skulle riva milan och få fram kolen så att milan inte fortsatte att kola och förbereda lastningen för borttransport. Kolningen beskrivs under Bilder/Kolning men också i häftet "Lagfors gamla järnbruk". Från det senare häftet är följande berättelse på Ljustorpsmål hämtad.
Hur man rev milor
och fatade kolet.
De va´ konst å fata dom. De kallas för fata, då
dom laste stigan. Dom hadde store fat, som va fläte tå spjäler,
å så hadde dom en härka förstås, de va som
e´ vanliga räfshärve me´ grova och grestare pinner
än ti e´ höräfse, som dom härke fram kåla
med. Egentligen - när dom bröt eller rev kålmila, hadde
dom en pickar tå järn, jussom en korp, fast huggtage va´
bara åt ett håll, vill säge. Dom kallde dom för
kålpicker me´ långt e´ skaft, som dom drog fram
kåla ur mila, eftersom dom rev, å så hadde som kålfate,
som va grest fläte tå klevene skogslåger - å så
drog dom fram kåle me´ härka. Kunde ta 1/2 tunna kål
ti varje kålfat, så pass stor va´ dom. De va´
e´ hål på var sie, där dom tog ti, då dom
skulle bära dom framför sig å lägge kåle i
en ring utme´ mila - kålringen - full, 1 - 1 1/2 m hög
å 2 meter bre´. De va´ fråga om te´ vattne
kålringen flere dygn - 3 till 4 - för de satt ell´n kvar
i kåla. Ettersom dom rev så måste dom ha en vattenså
siamä, å stänke på vattne me´ e´vatteskop
å blötte på där hä va´ ell som va framme.
