Vispen gjordes av björkris, 30 - 40 cm, och användes i hushållet
för lättare vispuppgifter. Man vispade såser och välling
vilka båda var mycket vanligare i hushållet förr i tiden.
Användes parallellt med stålvispar fram till ca 1950 i Ljustorp.
En annan användning av vispen var vid strykning av kläder då
vispen användes för att stänka tyget som skulle strykas
med vatten.
Normalt tillverkade varje hushåll sina egna vispar och det var ett
arbete lämpligt för barn i 7 till 10 - års ålder.
I maj när saven stiger i björkarna och löven är något
mindre än musöron går man ut och letar upp en glasbjörk,
inte hängbjörk, och bryter lämpliga kvistar. Barken sitter
då så löst att det bara är att föra av den
med fingrarna och kvisten får det fina och rena utseendet som på
bilden. När man har lämplig storlek på sin visp tar man
några av kvistarna och binder runt skaftet så att vispen håller
ihop. Som avslutning tar man en kniv och kapar kvistarna i bakkant.
