Sikten användes vid bakning för att rensa bort skräp ur mjölet. Det mjöl man hade kom från egen kvarn eller en bykvarn och var inte så rent. Man hade olika grovlekar på väven och storlekar på sikterna för olika ändamål. Exempelvis kom sikten till användning för att återvinna det mjöl som användes under utkavlingen av brödet.
Väven i sikten gjordes av hästtagel som sattes upp i små vävstolar och vävdes. En sådan vävstol finns på Gudmundstjärn. Hästtaglet räckte inte alltid på längden och då fick man förlänga med trådgarn vilket var en särskild konst berättar Märta Rönngren som själv satt upp en siktduksväv av hästtagel i en vävstol. Det var viktigt att få tagel av rätt kvalitet varför man bl a klippte av hästen taglet innan den slaktades.
Från en uppteckning gjord på Aborråsen på 1930-talet
kan man läsa att tillverkning av hästtagelsikter var ett vanligt
vintergöra. Man tillverkade hela sikten med träkarm och väv
och på våren sålde man sikterna på marknaden.
När det fabriksproducerade mjölet blir vanligare på 1950-talet
behövs inte sikten på samma sätt och försvinner ur
användning.
