Tidelag i Edsåker år 1709.

Av Gunnar Berglund,
20120507

Tidelag (sexuellt umgänge med djur) ansågs på 1700-talet som ett mycket allvarligt brott, ett s.k. högmålsbrott. Andra högmålsbrott var mord, svåra dråp, mordbrand, tvegifte och högförräderi. Numera är tidelag inte ett brott men kan i vissa fall klassificeras som djurplågeri.

Normalt hölls 2 ting per år, ett vårting och ett höstting. Då svårare brott misstänktes kunde tinget samlas till extra ordinarie ting.

År 1709 med början den 29 Juli sammanträdde ett extra ordinarie ting i Ljustorps Tingslag med anledning av följande anmälan:
'androg Länsman i Liustorp sokn förståndig Kri-
stoffer Eriksson i Giälwik hurusom Jon Ersson i Edsåker
förleden Söndag morgon wid Kyrkan angifwet det hans dotter
piga Karin Jonsdotter skall funnit Elias Karlssons i
Edsåker son Karl Eliesson bola med sin faders ök,
begärande Länsman det Häradstingsrätten deröff ran-
saka ok döma wille'


Huvudpersonen i detta drama är drängen Karl Eliesson från Edsåker. Han är vid detta tillfälle 19 år gammal och bor med sina föräldrar på hemmanet Edsåker nr 2. Hans far Elias Karlsson är bonde på hemmanet och klensmed vid Lögdö bruk och 55 år gammal.
Å andra sidan har vi pigan Karin Jonsdotter och hennes far Jon Ersson. De bor på hemmanet Edsåker nr 4. Karin är nu 18 år gammal och hennes far är 51 år gammal.

Länsmannen satte genast den misstänkte Karl Eliesson i fängsligt förvar där han förhördes av vice kyrkoherden Hellberg och brukspredikanten Ivar Teet utan att erkänna det tidelag han misstänktes för.
Länsman kräver nu på tinget att Karin Jonsdotter, som påstår sig ha sett händelsen, samt hennes bror diekne Laurentius Åkerberg ska få vittna.
[Not: diekne är en gammal beteckning på student. På den här tiden studerade dieknar från Ljustorp (som troligen var få) i Härnösand. Det var även vanligt att de, för att markera sin nya status, tog sig 'moderna' namn. Laurentius Åkerbergs 'bondenamn' torde ha varit Lars Jonsson].

Den anklagade Karl Eliesson och hans far Elias Karlsson har inget jäv emot Lauretius Åkerberg, men menar att hans syster Karin Jonsdotter inte är ett tillförlitligt vittne eftersom hon har rykte om sig för smärre stölder. De ger exempel på flera småstölder som hon ska ha gjort och hon kan inte helt förklara sig fri från anklagelserna. Dessutom tillfrågas Nämndemännen i tingsrätten från Ljustorps socken om de känner till detta Karin Jonsdotters rykte som tjuv. De varar: 'det lärer inte vara förutan'.
Med tanke på detta så menar tingsrätten att Karin ska få göra sin berättelse, men dock inte vittna under ed medan hennes bror ska få vittna under ed.
Karin först berättar att när hon och hennes bror var ute för att plocka rovor i deras rovland så gick hon före sin bror:
'ok rätt som iag war kommen up utur
en dal, fick iag se Karl stå bak för sin faders swar-
ta ök som han harfwat med hållande med ena handen rumpan undan
ok med den andra på ökens länd ok såg iag fullkom-
meligen at han hade sin dohn uti öken ok fiockade
någre gånger, men rätt som han blef mig warse
äfter iag kom honom på sidan, steg han ifrån öken ok war röd i ögonen
lutade sig fram om sidan på honom, stoppade in i byxorne
sin dohn'

Tingsrätten frågar nu Karin om marken där hästen och Karl stod var slät och jämn. Karin svarar att där hästen stod var en svacka och att Karl stod på en bank eller upphöjning.
Karl förklarar sig med att han varit i rovlandet och tagit 4 rovor som han hade under armen och då hästen, som han tagit från harven och gick med skacklarna lösa, steg på tömmarna så har han för att reda ut tömmarna stoppat rovorna i byxorna. Det är endast detta som han menar att Karin ska ha sett.
Sedan inkallas Karins bror diekne Laurentius Åkerberg, avlägger vittnesed, och berättar att han kom efter Karin men hann se Karl stiga ur skacklarna och stoppade in något fram i byxorna. Laurentius påstår även, likt sin syster, att hästen stod i en svacka.
Karl Eliesson nekar till att hästen ska ha stått i någon svacka eller att det skulle ha funnits en svacka där. Rätten förordnar då 2 nämndemän, Olof Andersson i Frötuna och Lars Andersson i Hamre att genast bege sig till Edsåker för att, i parternas närvaro, ta reda på om där finns någon svacka i åkern där hästen stod.

Nästa dag, den 30 Juli, återsamlas tinget igen och den av Rätten begärda undersökningen på plats i Edsåker redovisas så att:
'äfter den utwisning som både pigan Karin ok hännes bror diek-
nen för dem giort uti Karl Eliessons närwaro, derest de
ok stält samma ök som han skall bedrifwit synden
med, hafwa intit annat kunnat
finna ok förstå än samma rum war i en dal ok sweg så satt at
han wäll ok beqwämligen kunnat giort denne fase-
lige giärning'.


Länsman berättar nu att han hört sägas att Karl Eliesson i fjol vinter ska ha hittats i Nämndeman Lars Anderssons fähus sent om en afton 'derest han tordt ey haft något godt för sig'. Karl Eliesson är alltså nu misstänkt för ytterligare ett fall av tidelag.
Förklaringen till varför Karl hamnat i fähuset styrks dock av både hans egen och av några pigors berättelse. Vid ett besök hos Håkan Gulliksson i Hamre har Karl Eliessons far skickat Karl till grannen Lars Anderssons gård för att köpa brännvin av hans piga. Pigan har gått ut i fähuset med Karl och sagt åt honom att stanna där till dess hon kommer åter med brännvinskaggen eftersom hon inte vill att hennes husbonde ska veta att hon säljer brännvin. Pigan har dröjt och under tiden har någon lagt på haspen på dörren till fähuset så att Karl inte kan komma ut. Han går då och lägger sig i ett bås. Efter en stund kommer räddningen i form av pigan Malin, båtsmannen Gabriel Ljusberg och Karls far Elias Karlsson som är ute och letar efter Karl. Det visar sig då att Karl är rejält onykter [Not: vilket kan tyda på att han redan fått och konsumerat sitt brännvin]. Karls far ger honom en 'omgång' och båtsmannen går emellan för att Karl inte ska få ännu mer stryk av sin far. Ingen av de inblandade vittnena misstänker då detta sker att Karl ska ha haft tidelag med någon av korna i fähuset.
Misstanken om tidelag i fähuset uppkommer först efter det att Karl blivit offentligen misstänkt för tidelag med sin fars häst. Tingsrätten verkar därför inte fästa så stort avseende vid denna senare misstanke.
Misstanken om Karl Eliessons tidelag i Edsåker kvarstår dock och Tingsrättens utslag blir att eftersom det enda edsvurna vittnet som varit i närhet av händelsen är Karin Jonsdotters bror diekne Laurentius Åkerberg och han inte har sett särskilt mycket så är bevisningen svag. Det finns dock flera graverande omständigheter som talar emot Karl Eliesson, t.ex. att han hävdat att det inte funnits någon svacka där hästen kunnat stå, vilket undersökningen på plats motbevisat. Häradsrätten medger därför att Karl ska kunna befria sig från misstankarna om tidelag med värjemålsed. Men allt detta måste först behandlas vid Kungliga Hovrätten, eftersom brottet är ett s.k. högmålsbrott.

På vårtinget år 1710 i Ljustorps Häradsrätt meddelas en förlikning emellan Karin Jonsdotter och hennes far å ena sidan och Karl Eliesson å andra sidan. Förlikningen går ut på att Karin och hennes far tillsamman ska betala 50 daler kopparmynt som ersättning till Karl Eliesson eftersom han i Hovrätten blivit frikänd ifrån deras anklagelse om tidelag.

Ytterligare belägg för att tidelag sågs som ett allvarligt brott som man borde förebygga är att det fanns bestämmelser på 1700-talet som innebar att bönderna inte fick ha unga pojkar som skötte kreaturen då de på sommaren gick i skogen på bete. Det finns rättsfall i Ljustorps Tingslag på 1700-talet där flera bönder får böta för att de haft sina unga söner som vallpojkar.

Läs originalhandlingar och transkribering.

Läs fler utvalda rättsfall.