Tidelag i Edsåker år 1709.
Av Gunnar Berglund,
20120507
Tidelag (sexuellt umgänge med djur) ansågs på 1700-talet
som ett mycket allvarligt brott, ett s.k. högmålsbrott. Andra
högmålsbrott var mord, svåra dråp, mordbrand, tvegifte
och högförräderi. Numera är tidelag inte ett brott
men kan i vissa fall klassificeras som djurplågeri.
Normalt hölls 2 ting per år, ett vårting och ett höstting.
Då svårare brott misstänktes kunde tinget samlas till
extra ordinarie ting.
År 1709 med början den 29 Juli sammanträdde ett extra
ordinarie ting i Ljustorps Tingslag med anledning av följande anmälan:
'androg Länsman i Liustorp sokn förståndig Kri-
stoffer Eriksson i Giälwik hurusom Jon Ersson i Edsåker
förleden Söndag morgon wid Kyrkan angifwet det hans dotter
piga Karin Jonsdotter skall funnit Elias Karlssons i
Edsåker son Karl Eliesson bola med sin faders ök,
begärande Länsman det Häradstingsrätten deröff
ran-
saka ok döma wille'
Huvudpersonen i detta drama är drängen Karl Eliesson från
Edsåker. Han är vid detta tillfälle 19 år gammal
och bor med sina föräldrar på hemmanet Edsåker nr
2. Hans far Elias Karlsson är bonde på hemmanet och klensmed
vid Lögdö bruk och 55 år gammal.
Å andra sidan har vi pigan Karin Jonsdotter och hennes far Jon Ersson.
De bor på hemmanet Edsåker nr 4. Karin är nu 18 år
gammal och hennes far är 51 år gammal.
Länsmannen satte genast den misstänkte Karl Eliesson i fängsligt
förvar där han förhördes av vice kyrkoherden Hellberg
och brukspredikanten Ivar Teet utan att erkänna det tidelag han misstänktes
för.
Länsman kräver nu på tinget att Karin Jonsdotter, som
påstår sig ha sett händelsen, samt hennes bror diekne
Laurentius Åkerberg ska få vittna.
[Not: diekne är en gammal beteckning på student. På den
här tiden studerade dieknar från Ljustorp (som troligen var
få) i Härnösand. Det var även vanligt att de, för
att markera sin nya status, tog sig 'moderna' namn. Laurentius Åkerbergs
'bondenamn' torde ha varit Lars Jonsson].
Den anklagade Karl Eliesson och hans far Elias Karlsson har inget jäv
emot Lauretius Åkerberg, men menar att hans syster Karin Jonsdotter
inte är ett tillförlitligt vittne eftersom hon har rykte om
sig för smärre stölder. De ger exempel på flera småstölder
som hon ska ha gjort och hon kan inte helt förklara sig fri från
anklagelserna. Dessutom tillfrågas Nämndemännen i tingsrätten
från Ljustorps socken om de känner till detta Karin Jonsdotters
rykte som tjuv. De varar: 'det lärer inte vara förutan'.
Med tanke på detta så menar tingsrätten att Karin ska
få göra sin berättelse, men dock inte vittna under ed
medan hennes bror ska få vittna under ed.
Karin först berättar att när hon och hennes bror var ute
för att plocka rovor i deras rovland så gick hon före
sin bror:
'ok rätt som iag war kommen up utur
en dal, fick iag se Karl stå bak för sin faders swar-
ta ök som han harfwat med hållande med ena handen rumpan undan
ok med den andra på ökens länd ok såg iag fullkom-
meligen at han hade sin dohn uti öken ok fiockade
någre gånger, men rätt som han blef mig warse
äfter iag kom honom på sidan, steg han ifrån öken
ok war röd i ögonen
lutade sig fram om sidan på honom, stoppade in i byxorne
sin dohn'
Tingsrätten frågar nu Karin om marken där hästen
och Karl stod var slät och jämn. Karin svarar att där hästen
stod var en svacka och att Karl stod på en bank eller upphöjning.
Karl förklarar sig med att han varit i rovlandet och tagit 4 rovor
som han hade under armen och då hästen, som han tagit från
harven och gick med skacklarna lösa, steg på tömmarna
så har han för att reda ut tömmarna stoppat rovorna i
byxorna. Det är endast detta som han menar att Karin ska ha sett.
Sedan inkallas Karins bror diekne Laurentius Åkerberg, avlägger
vittnesed, och berättar att han kom efter Karin men hann se Karl
stiga ur skacklarna och stoppade in något fram i byxorna. Laurentius
påstår även, likt sin syster, att hästen stod i
en svacka.
Karl Eliesson nekar till att hästen ska ha stått i någon
svacka eller att det skulle ha funnits en svacka där. Rätten
förordnar då 2 nämndemän, Olof Andersson i Frötuna
och Lars Andersson i Hamre att genast bege sig till Edsåker för
att, i parternas närvaro, ta reda på om där finns någon
svacka i åkern där hästen stod.
Nästa dag, den 30 Juli, återsamlas tinget igen och den av Rätten
begärda undersökningen på plats i Edsåker redovisas
så att:
'äfter den utwisning som både pigan Karin ok hännes
bror diek-
nen för dem giort uti Karl Eliessons närwaro, derest de
ok stält samma ök som han skall bedrifwit synden
med, hafwa intit annat kunnat
finna ok förstå än samma rum war i en dal ok sweg så
satt at
han wäll ok beqwämligen kunnat giort denne fase-
lige giärning'.
Länsman berättar nu att han hört sägas att Karl Eliesson
i fjol vinter ska ha hittats i Nämndeman Lars Anderssons fähus
sent om en afton 'derest han tordt ey haft något godt för sig'.
Karl Eliesson är alltså nu misstänkt för ytterligare
ett fall av tidelag.
Förklaringen till varför Karl hamnat i fähuset styrks dock
av både hans egen och av några pigors berättelse. Vid
ett besök hos Håkan Gulliksson i Hamre har Karl Eliessons far
skickat Karl till grannen Lars Anderssons gård för att köpa
brännvin av hans piga. Pigan har gått ut i fähuset med
Karl och sagt åt honom att stanna där till dess hon kommer
åter med brännvinskaggen eftersom hon inte vill att hennes
husbonde ska veta att hon säljer brännvin. Pigan har dröjt
och under tiden har någon lagt på haspen på dörren
till fähuset så att Karl inte kan komma ut. Han går då
och lägger sig i ett bås. Efter en stund kommer räddningen
i form av pigan Malin, båtsmannen Gabriel Ljusberg och Karls far
Elias Karlsson som är ute och letar efter Karl. Det visar sig då
att Karl är rejält onykter [Not: vilket kan tyda på att
han redan fått och konsumerat sitt brännvin]. Karls far ger
honom en 'omgång' och båtsmannen går emellan för
att Karl inte ska få ännu mer stryk av sin far. Ingen av de
inblandade vittnena misstänker då detta sker att Karl ska ha
haft tidelag med någon av korna i fähuset.
Misstanken om tidelag i fähuset uppkommer först efter det att
Karl blivit offentligen misstänkt för tidelag med sin fars häst.
Tingsrätten verkar därför inte fästa så stort
avseende vid denna senare misstanke.
Misstanken om Karl Eliessons tidelag i Edsåker kvarstår dock
och Tingsrättens utslag blir att eftersom det enda edsvurna vittnet
som varit i närhet av händelsen är Karin Jonsdotters bror
diekne Laurentius Åkerberg och han inte har sett särskilt mycket
så är bevisningen svag. Det finns dock flera graverande omständigheter
som talar emot Karl Eliesson, t.ex. att han hävdat att det inte funnits
någon svacka där hästen kunnat stå, vilket undersökningen
på plats motbevisat. Häradsrätten medger därför
att Karl ska kunna befria sig från misstankarna om tidelag med värjemålsed.
Men allt detta måste först behandlas vid Kungliga Hovrätten,
eftersom brottet är ett s.k. högmålsbrott.
På vårtinget år 1710 i Ljustorps Häradsrätt
meddelas en förlikning emellan Karin Jonsdotter och hennes far å
ena sidan och Karl Eliesson å andra sidan. Förlikningen går
ut på att Karin och hennes far tillsamman ska betala 50 daler kopparmynt
som ersättning till Karl Eliesson eftersom han i Hovrätten blivit
frikänd ifrån deras anklagelse om tidelag.
Ytterligare belägg för att tidelag sågs som ett allvarligt
brott som man borde förebygga är att det fanns bestämmelser
på 1700-talet som innebar att bönderna inte fick ha unga pojkar
som skötte kreaturen då de på sommaren gick i skogen
på bete. Det finns rättsfall i Ljustorps Tingslag på
1700-talet där flera bönder får böta för att
de haft sina unga söner som vallpojkar.
Läs originalhandlingar
och transkribering.
Läs fler utvalda rättsfall.
|