Skuldsatta bönder i Ljustorp år 1731.

Av Gunnar Berglund
20111230

I Ljustorps Häradsrätts protokoll från 1700-talet kan man hitta en mängd rättsfall som säkert också var allmänt samtalsämne eller skvaller i Ljustorps byar. Ett av de vanligaste rättsfallen på den här tiden var ekonomiska tvister. Det kunde handla om t.ex. lån av pengar, arv, ägorätt till mark, handel, lön för arbete m.m.
I följande korta artikel ska vi följa ett rättsfall från 1731 som handlar om lån av pengar.

På 1700-talet hade 'vanligt folk', d.v.s. bönderna, inte tillgång till något bankväsende att låna pengar av. Man gick i stället till någon granne som man visste hade det bättre ställt. Men det var också vanligt att man lånade av personer från andra samhällsklasser, t.ex av handelsmän ifrån Sundsvall eller Härnösand eller av brukspatronen vid Lögdö Bruk.
Brukspatronens intresse av att låna ut pengar till bönderna sammanföll förmodligen med hans intresse av att försäkra sig om tillgång till böndernas skog som användes för att tillverka det träkol som behövdes i järnframställningen vid Lögdö Bruk.

Vid Ljustorps Häradsrätts vårting år 1731 begär brukspatron Mathias Krapp vid Lögdö Bruk erkännande av fordringar som han har hos flera av Ljustorps bönder, nämligen följande:
Lars Larsson i Frötuna för 329 daler 28 öre
Olof Ångerman i Frötuna för 259 daler 10 öre
Erik Dunder i Frötuna för 156 daler 5 öre
Olof Nilsson i Edsta för 193 daler 14 öre
Johan Klementsson i Häre för 118 daler 24 öre

För att få en uppfattning om skuldernas storlek så kan man jämföra dem med 'snittpriset' för ett hemman på den här tiden som låg på ca 350 daler. Bönderna hade alltså tagit på sig skulder nästan upp till sina hemmans värde. Brukspatronen kunde därför vara ganska säker på att få tillgång till deras skog.
I ett fall vid detta ting har det även gått så långt att brukspatronen kräver att få överta bonden Per Olofssons i Frötuna lösa och fasta egendom mot den skuld på 363 daler 11 öre som bonden har hos brukspatronen. Brukspatronen ansöker därför om ett första uppbud på Per Olofssons hemman. För att få lagfart på hemman krävs totalt 3 uppbud vid olika tillfällen på tinget. Brukspatron verkar inte gå vidare på senare ting med fler uppbud för att få överta hemmanet. Det första uppbudet är måhända bara ett sätt att skrämma de skuldsatta bönderna ?

Då som nu: Den som är i skuld är icke fri.

Läs originalhandling.
Läs fler utvalda rättsfall.