Knivskuren häst och hot i Hamre år 1763.

Av Gunnar Berglund,
20131115

På 1700-talet var bönderna i varje socken tvungna att underhålla soldater till Sveriges krigsmakt på så sätt att ett antal bönder med ett visst sammanlagt skattetal på deras hemman, en s.k. rote, måste upplåta land och torp till soldatens uppehälle samt utrustning till hans tjänst som soldat. I Ljustorps härad hade dessa soldater titeln båtsman eftersom de var krigsplacerade på skepp. Då soldaten fick avsked, beroende på hög ålder eller annan orsak som gjorde honom oduglig för krigstjänst, så var bönderna inte längre tvungna att underhålla honom med mark och boende. Det var dock vanligt att han fick bo kvar på sitt soldattorp som en slags minimal pension. Dock måste bönerna då skaffa fram en ny duglig soldat som de också måste underhålla.

Vid vårtinget i Ljustorps Häradsrätt år 1763 stämmer bonden Per Persson i Hamre den avskedade båtsmannen Johan Smed som med sin hustru bor på och nyttjar en del av hans ägor. Bakgrunden till stämningen är att Johan Smed hotat att utöva våld på Per Perssons egendom eftersom han av bönderna i roten blivit fråntagen ett stycke mark efter sitt avsked som båtsman.

Den händelse som utlöser stämningen är att Per Perssons häst blivit knivskuren en natt under föregående höst. Eftersom båtsmannen Smed hotat så blir han även misstänkt för dådet, i synnerhet som det fanns spår i nysnön mellan Per Perssons hemman och båtsmannens hus.

Per Persson inkallar vittnen för att styrka sina påståenden. Vittnet Per Isaksson ifrån Frötuna säger sig ha sett den sårade hästen och spåren i snön. Vittnet Lars Larsson ifrån Öppom säger detsamma samt att sedan båtsmannen Smed av Hamre byamän blivit fråntagen mark så har han hotat att hämnas och dessutom hotat att använda sin värja, som han har hängande på väggen i soldattorpet. Vittnet Erik Persson, som är sockenskomakare, säger sig ha hört båtsmannen Smed hota Hamre byamän samt vilja ta hjälp av lapp lussi [not: förmodligen trollkunnig same]. Vittnet hade även hört Smeds hustru svära över Hamre byamän. Vittnet hustru Beata Jonsdotter ifrån Hamre säger sig ha sett Smed stå länge och titta på Per Perssons häst som natten därefter blivit knivskuren.

Per Persson begär att få inkalla fler vittnen. Vittnet Olof Björk har träffat Smed i Indal och då har Björk frågat honom vad han stack hästen med och fått svaret 'vad jag stack med, det stack jag med och det angår dig icke'. Björk säger sig också ha hört Smed hota att bränna upp Per Perssons fähus
.
Tingsrättens dom blir att det inte är bevisat att båtsmannen Smed har skadat Per Perssons häst men att han för sina hotelser får böta 5 daler silvermynt samt om han fortsätter med sina hotelser ska bli avhyst från soldattorpet som han endast nyttjar av sina rotebönders goda vilja.

Senare, vid samma ting, anklagas båtsmannen Smed för att på tingsplatsen ha hotat några av vittnena för att han anser att de vittnat falskt. Hotet, som hörts av flera personer, skulle bl.a. ha varit att Smed sagt att vittnena inte skulle komma från tingsplatsen med livet i behåll. Han döms därför till ytterligare 3 daler silvermynt i böter.

Utan att ta ställning för eller emot den ena eller andra parten i målet så kan man notera att båtsmännens livssituation knappast var avundsvärd. De levde knapert hela sin arbetsföra tid, riskerade livet i tjänstgöringen och blev sedan utkastade mer eller mindre. Det är klart att de blev förtvivlade, dessutom var båtsmännen tränade i att slåss och döda.

Källor: Svea Hovrätt Renoverade domböcker på Riksarkivet i Stockholm
Västernorrlands län vol 92 (1762) Vårtinget sid 29b-
Västernorrlands län vol 94 (1763) Vårtinget sid 530b-
Västernorrlands län vol 94 (1763) Vårtinget sid 544b-
Västernorrlands län vol 94 (1763) Vårtinget sid 545b-