Knivskuren häst och hot i Hamre år 1763.
Av Gunnar Berglund,
20131115
På 1700-talet var bönderna i varje socken tvungna att underhålla
soldater till Sveriges krigsmakt på så sätt att ett antal
bönder med ett visst sammanlagt skattetal på deras hemman,
en s.k. rote, måste upplåta land och torp till soldatens uppehälle
samt utrustning till hans tjänst som soldat. I Ljustorps härad
hade dessa soldater titeln båtsman eftersom de var krigsplacerade
på skepp. Då soldaten fick avsked, beroende på hög
ålder eller annan orsak som gjorde honom oduglig för krigstjänst,
så var bönderna inte längre tvungna att underhålla
honom med mark och boende. Det var dock vanligt att han fick bo kvar på
sitt soldattorp som en slags minimal pension. Dock måste bönerna
då skaffa fram en ny duglig soldat som de också måste
underhålla.
Vid vårtinget i Ljustorps Häradsrätt år 1763 stämmer
bonden Per Persson i Hamre den avskedade båtsmannen Johan Smed som
med sin hustru bor på och nyttjar en del av hans ägor. Bakgrunden
till stämningen är att Johan Smed hotat att utöva våld
på Per Perssons egendom eftersom han av bönderna i roten blivit
fråntagen ett stycke mark efter sitt avsked som båtsman.
Den händelse som utlöser stämningen är att Per Perssons
häst blivit knivskuren en natt under föregående höst.
Eftersom båtsmannen Smed hotat så blir han även misstänkt
för dådet, i synnerhet som det fanns spår i nysnön
mellan Per Perssons hemman och båtsmannens hus.
Per Persson inkallar vittnen för att styrka sina påståenden.
Vittnet Per Isaksson ifrån Frötuna säger sig ha sett den
sårade hästen och spåren i snön. Vittnet Lars Larsson
ifrån Öppom säger detsamma samt att sedan båtsmannen
Smed av Hamre byamän blivit fråntagen mark så har han
hotat att hämnas och dessutom hotat att använda sin värja,
som han har hängande på väggen i soldattorpet. Vittnet
Erik Persson, som är sockenskomakare, säger sig ha hört
båtsmannen Smed hota Hamre byamän samt vilja ta hjälp
av lapp lussi [not: förmodligen trollkunnig same]. Vittnet hade även
hört Smeds hustru svära över Hamre byamän. Vittnet
hustru Beata Jonsdotter ifrån Hamre säger sig ha sett Smed
stå länge och titta på Per Perssons häst som natten
därefter blivit knivskuren.
Per Persson begär att få inkalla fler vittnen. Vittnet Olof
Björk har träffat Smed i Indal och då har Björk frågat
honom vad han stack hästen med och fått svaret 'vad jag stack
med, det stack jag med och det angår dig icke'. Björk säger
sig också ha hört Smed hota att bränna upp Per Perssons
fähus
.
Tingsrättens dom blir att det inte är bevisat att båtsmannen
Smed har skadat Per Perssons häst men att han för sina hotelser
får böta 5 daler silvermynt samt om han fortsätter med
sina hotelser ska bli avhyst från soldattorpet som han endast nyttjar
av sina rotebönders goda vilja.
Senare, vid samma ting, anklagas båtsmannen Smed för att på
tingsplatsen ha hotat några av vittnena för att han anser att
de vittnat falskt. Hotet, som hörts av flera personer, skulle bl.a.
ha varit att Smed sagt att vittnena inte skulle komma från tingsplatsen
med livet i behåll. Han döms därför till ytterligare
3 daler silvermynt i böter.
Utan att ta ställning för eller emot den ena eller andra parten
i målet så kan man notera att båtsmännens livssituation
knappast var avundsvärd. De levde knapert hela sin arbetsföra
tid, riskerade livet i tjänstgöringen och blev sedan utkastade
mer eller mindre. Det är klart att de blev förtvivlade, dessutom
var båtsmännen tränade i att slåss och döda.
Källor: Svea Hovrätt Renoverade domböcker på Riksarkivet
i Stockholm
Västernorrlands län vol 92 (1762) Vårtinget sid 29b-
Västernorrlands län vol 94 (1763) Vårtinget sid 530b-
Västernorrlands län vol 94 (1763) Vårtinget sid 544b-
Västernorrlands län vol 94 (1763) Vårtinget sid 545b-
|