[Transkriberat 2011-10-21 av Gunnar Berglund]

derlig, och sade sig icke längre få lefva, utan redan
wara dömd lifvet förlustig, ehrhindrande ?lymedelst?
at han några åhr sedan i Högl. Kongl: hofrätten
blifwit dömd till fängelse och kyrkioplicht, för det
han snattat någon spik wid Kyrkians reparerande.
Och som han nästl: höst snattat et par tr[??????]sten-
ger af grannen Olof Ersson, hwarföre han äfwen
till Tinget instemd war, så förmente han det
lifvet då wore förspilt. Honom har och åkommit
en swår hiertwerk några weckor till förne, hwar
af han undertiden ståt på knä wid någon bänk,
hållit ihop händerna och högel: grämjat sig samt ingen natro haft.
Men wid siön har han intet annat haft giöra
än at drenka sig, dit han anförde afton
allom witterl. gått
På begäran förekallades Erik Ersson i Tuna , at i
detta måhl giöra sin berättelse. Intygande han det
Daniel dagen för än han förgiorde sig, kommit till [honom] och kla-
gat öfr de monga stemningar [honom] påför-
de blifwit, klagande at han föga finge behål-
la lifwet utan lefwade förgiöra sig. Erik Er[sson] af-
rådde [honom] derifrån slik fåfenga
tankar, och sedan han fölgt [honom] till ?Edsta? at ta-
la något med Johan Pärsson, dit han doch intet
wille ingå af någon onödig fruktan, den han
emot wanligheten wiste, fölgde han Er[ik] Er[sson] åter
hem, rökte ut en pipa tobak och gick sedan
[????] ferde. Mera är [??????] om hans tillstånd icke
bekant, allenast Klagade han ofta wid Kyrkian för
Er[ik] Er[sson]öfr sine ben och länder, fruktade det han
icke lefde året ut. Och kan Er[ik] Er[sson] denne sin utsagu
edel: bestyrka om så åstundas.
Nämdemannen Gullik Håkansson i Biörkom som är en granne
i Byn, upstod och intygade at Daniel emel: midsom-
sommar och Pärsmessan nästl: sommar, klagat öfr någon
ånger som skulle föreboda någon olycka. Dagen der-
effter yttrade sig widare, det han fåt sådan hiertewerk
en månad el: 5 weckor sedan, at han ingen roo