[Transkriberat av Jörgen Blästa 20120228]

låset för samma bod upbrutit och Seglen bortstulne,
hafwandes sedam fått kunskap det en Hammarsmedh
Abram Adamsson skall säglen bortstulit, och att
han är betrådd och funnen hafwa haft buldan af
desse segel på sin sängh, fördenskull har han eij an-
nat kunna än honom instämma, begiärandes att han
häröf:r höras måtte, ber:de Hammarsmedh framkallades
och förebar han i förstone sigh långt inpå wintren
hafwa i boswalan funnit ett stycke om 7 alnar
men sedan sade han sigh strax efter skutan war för-
gången det hafwa i boswalan uptagit, nekan-
des sigh hwarken hafwa dören upbrutit eller utur bo-
den någodt buldan stulit, Men Käranden sade det
han om wintren wid Påfwelsmässetiden warit wid
Åwijken och hängt upp Seglen i boden, och
war då intet stycke borta af seglen, men sedan
han igenkom befans alt wara borta
undantagandes bogsläpen, och syntes att tiufwen sku-
rit medh knifwen bort wäfwen ifrån låket. Widare
berättade han det dänne Hammarsmeden nu i för-
ledne sommar tillståt uti Länsmans Oluf Pärssons
närwaro sigh hafwa fulle någodt tagit, men dhe andre
skola fulle hafwa tagit mera, men Swaranden
nekade sigh således hafwa sagt; Hwarföre äfter aflagd ed
witnade Länsman således, att då iag af Bokhållarens
Kokerska fick weta någodt här af reste iag uth till
Anders Norman som war kommen sunnan efter
medh tackiärn till åwijkebruk att berätta honom dätte,
hwilket när iag giort fölgdes wij upp till Hammar-
smeden Abram Adamsson, och kallade wij honom uth-
om Smidiedören, och tillfrågade Norrman honom huru
det förewiste med Seglen och om han dem tagit; Ham-
marsmeden swarade sigh hafwa tagit några lappar, men
det kan fulle wara flere som det andre tagit och kanske
bättre än iagh, och bads före, mera hade han eij att witna.
Swaranden tillstodh sigh hafwa bedit Käranden gifwa sigh till
hwilket han och tillförne att giöra honom låfwat.