Mat i Ljustorp under 50/60-talen
Självhushållet som bärande idé dog ut tidigare än 50-talet men småbönderna fortsatte in på 1950-talet att både ha höns, hushållsgrisar, mjölk från de egna eller grannens kor. Ulla-Britt Ulander minns hur hon som barn på 50-talet fick försöka fånga in de ibland förrymda hushållsgrisarna.
Jakten gav främst älgkött för en del.
Den viktigaste grödan som användes till mat var korn men man odlade även potatis, äpplen och bär.
Fisk köptes från Tynderöfiskare som saltad sill på tunna men även en del torkad långa (lutfisk). Den salta sillen kokades och åts med potatis.
Det tidigare halvårsvisa brödbakningen i den egna bagarstugan och tillgång till mjukt bröd bara en kort tid efter baket fanns kvar men kompletterades med köpebröd.
Det egna kornmjölet användes till ljusugnsbröd. Hårt tunnbröd kallas ofta ”ljusugnsbröd”,
vilket endast kan bakas när bakugnen har ljusnat och inget sot är kvar i ugnstaket. Det är tecknet
på att bakugnen är riktigt varm. Innan ugnen ljusnat kan man gärna baka mjuka bröd som till
exempel ”hällakaka”, som är en tjockare variant av tunnbröd.
Man bakade också extremt tunt bröd som användes som brödbryta i fil och långfil innan cornflakes och müsli kom i bruk.
Det bästa kornmjölet användes till plättar, pannkakor, gröt, klimp i välling, soppor med strömming
eller kött, palt och kams.
1964 var det definitivt slut på att i Ljustorp använda det egna kornet i matlagningen då Ljustorps kvarn lade ned sin malningsverksamhet.
2011 gjorde Ljustorps Centerkvinnor en liten receptbok av några traditionella rätter i Ljustorp, läs här för beskrivningar av rätterna. Nyare rätter var stuvade makaroner och stekt falukorv.
Som godis tog man havregryn som blandades med socker och lite mjölk minns Ulla-Britt Ulander.
Ulla-Britt minns att maten lagades på den vedspis med varmvattenberedare som installerades i det 1945 nybyggda föräldrarhemmet.
En bordsenhet med två elektriska kokplattor blev det första steget mot en komplett elspis med 4 plattor och två ugnar.
I början på 50-talet bevarades mycket av maten genom konservering i en konserveringsapparat. Efterhand kom frysmöjligheten, bl a som gemensamhetsanläggning i Stavreviken som fanns kvar in på 80-talet. Egna frysboxar kom på 60-talet. Med egen infrysningsmöjlighet förändrades matutbudet. Det var inte bara möjligheten att frysa färska bär till efterrätter och älgkött utan man fick även tillgång till bl a fryst fisk i stället för saltkonserverad fisk.
Tryckkokaren snabbade upp matlagningen men kom efter några år ur modet, däremot kom mikrovågsungnen att bli en nymodighet som kom för att stanna. |
