 |
| Teater Västernorrland gästade Ljustorp och Bygdegården
den 7 november med sin pjäs Wonderlife. Pjäsen har utvecklats
efter en idé av Lena Nylén tillsammans med skådespelarna.
Föreställningen utforskar manligt och kvinnligt i dagens svenska
vardag. Man leker med kläder och rollschabloner för att lyfta
fram det vi annars inte ser i vardagen. I första akten uppträder
de två manliga och två kvinnliga skådespelare i manskläder,
med rörelsemönster och sätt att tala som hör till den
gängse schablonen av samhällets norm, mannen. Försåtligt
river man dock av glorian och visar på den enkla människan under
fasaden, den som helst vill gå och ta en öl och slippa från
kraven. |
 |
| I andra akten byts perspektivet till den "samhällsbärande"
kvinnans. Alla fyra uppträder som kvinnor i likadana klänningar,
med kvinnliga schabloner i uppträdande och problemlösning. Från
vänster Åke Arvidsson, Anna Ulrika Ericson, Helena Svartling
och som den gravida kvinnan Iso Porovic. |
 |
| Det manliga och kvinnliga ställs sedan mot människan i neutrum,
som sakta glider ut i en värld där allting blandas. Varje individ
bejakar olika egenskaper. Världen är inte svart och vit, manlig
och kvinnlig utan där finns en blandning som borde vara lika okomplicerad,
ren och njutbar som snöflingorna i snöfallet. Det blir pjäsens
budskap som vi kan bära med oss ut i novemberkvällen. |
 |
| Föreställningen spelades inför 96 åskådare,
som satt bänkade på uppbyggda gradänger framför ett
mycket påkostat scenbygge på golvet framför den ordinarie
scenen. I centrum för scenbygget finns de väldiga ljusramperna
som här formade en ljussättning som förstärkte och modulerade
fram karaktärerna. Arrangörer var Timrå Teaterförening
och Ljustorps Hembygdsförening. |
