Första sidan    
  Aktiviteter i Ljustorp  
     

Ljustorps Hembygdsförening


Utställning på tema "forntida mat"

Hembygdsdagen 2006
Utställningen försökte ge några aspekter på mat för personer som bodde i norden kring tusentalet. Det är bara 40-50 generationer sedan. Nedan följer utställningens manus.

Stora variationer i vad man åt
Maten var till största delen lokalt producerad. Dvs vad man åt berodde på var man bodde. Slättland, kust och skogsland gav alla olika förutsättningar. Torkad fisk kunde exporteras. ( De viktigaste exportvarorna var skinn, järn och torkad fisk).

Missväxtår
När skörden blev dålig, när den förstördes av frost eller vid ren missväxt så fanns oftast få alternativ till att äta mindre (= hunger och svält ) För att tänja gränserna när katastrofen hotade kunde bark blandas i brödet. En vanlig strategi för att klara missväxt mm var att långtidslagra mat. När förråden kunde fyllas på igen måste man äta den gamla maten. Dvs man åt nästan alltid gammal mat.

Bröd och baknings historia
Före medeltid var färksbakat bröd vanligt. Man malde säden ( korn och havre ) för varje dags behov. Korn och havrebaserat bröd kan inte jäsas. Bakades på järn eller stenplatta. Vid tidig medeltid börjar vattenkvarnar användas. Det möjliggjorde malning av stora mängder mjöl på en gång och förrådsbakning. Dvs tunnbröd torkades och lagrades länge. Under medeltiden trängde rågen in och rågbaserat bröd kan jäsas. En ny brödkultur skapas. Surdeg används för jäsning. Rågen används också till sprisbröd och knäckebröd med finskt ursprung.

Hur åt man?
Vikingarna åt inte från tallrik och de hade ingen gaffel Var och en hade sin egen slidkniv med kort blad och trä- eller ben-sked. Gröt och soppor åts från en stor gryta eller serverades i träskålar. (Att äta ur en gemensam gryta förekom fram till slutet på 1800-talet).

Vad drack man ?
De vanligaste dryckerna var vatten, mjölk (syrad, skummad ) och saft ex enebärsdricka. Öl bryggdes från korn med malt och humle. Ju längre som den fick jäsa desto högre blev alkoholhalten. Mjöd erhölls genom att blanda honung i ölen. Vin fanns vid kungar och stormäns bord från främst Rhen och Moselområdena

Köksredskap
Täljsten var bra för att tillverka grytor Norska ordet ”grjort” betyder sten och utgör den första delen av det moderna ordet ”gryta” och ”gröt”. Dvs stenskålen blev synonymt med funktionen (gryta) och det man lagade i den (gröt). Stengods och järngrytor kom att dominera.

Tillagning
Eldstaden var placerad i mitten av rummet under en öppning i taket. Man kunde hänga en järngryta över elden för att koka mat. Både kött och fisk kunde placeras i lerkrukor på samma sätt som vi gör med folie idag Man grillade på spett. Man gräddade bröd som inte jäste på en järn eller stenhäll

Råvaror
Allt det man kom åt lokalt, mycket lite kunde köpas Mycket stor kunskap om hur växter och djurdelar kunde användas Korn, havre och sedan råg Rovor, ärtor, bladkål, kirschkål Ängsyra, skräppa Nötter Kött från gårdens djur och vilt Mjölkprodukter Skogens bär

Kristendomen gav nya vanor
Kristendomen introduceras år 800 till 1100. Munkarna och nunnorna i klostren blev kunskapscentra Fredagarna skulle man fasta varför man åt kraftigt på torsdagarna. Ärtsoppa med fläsk blir standard på torsdagar.

Köttvanor
Under vintern var det vanligaste köttet kokt svinkött Man åt får och nötkött hela året Getkött värderades lägst av kött Helstekt kalv användes för de mest festliga tillfällena Efter fårslakt åts träkolsgrillat fårhuvud Hästkött användes i förkristen tid för religiösa högtider vår, höst och vinter. För att få slut på den seden gjorde prästerna hästköttet tabu som för många gäller än idag. Älg, björn, vildsvin, rådjur, ren, hare och skogsfågel var det mest populära viltet

Förvaring
Fisk och kött torkades eller röktes Grönsaker syrades Fisk och kött kunde grävas ned för jäsning, ex med surströmming Förvaring i jordkällare eller häbre

Vikingatidens bondgård
Hästar Kor och tjurar hölls nära gården Får och getter gick fritt hela året ( en tredjedel av dagens storlek ) Grisar hölls inomhus bara när det var som kallast ( halva dagens storlek ) Ankor, höns och gäss

Läkeörter
Traditionellt kände man till mycket om läkeväxter. Örter användes för utvärtes bruk. Ex grötomslag, salvor, ”plåster” av blad för sår, excem, utslag och bölder. För invärtes bruk användes teer på olika torkade växter och elexir av avkok. Munkarna och klostergårdarna förde med sig mycket ny kunskap på 1000- 1200-talet. Inspiration för många av dagens mediciner.

 

Kontakta Ljustorps Hembygdsförening

Tillbaka till första sidan

Copyright © 2006 Olof Ulander

Uppdaterad 20060710