En hembygdsgård kräver en ständig omvårdnad för
att vara vacker och funktionell. En del perifera gräsytor slås
bara en gång under sommaren medan de centrala gräsytorna som
skall vara gräsmatta slås med maskin varje vecka. De perifera
gräsytorna slås i slutet av juli och har fått namn efter
höskörden nämligen "slåttanna". Tills slåttanna
samlas kanske 15 personer som hjälps åt med arbetet som görs
på ett par timmar en kväll. Efter arbetet samlas man i köket
och äter den gamla rätten kams med messmör och lingonsylt
och har trevligt.  |
| Arbetet med räfsan är den mest traditionella delen. Inte ens
på en hembygdsgård kan lien hålla stånd mot röjsågar
och klippmaskiner. Lien har fördelen framför röjsågens
plaststräng att den skär av växten med ett rent snitt som
inte infekteras och skadar växten. Ytor med känsliga växter
skall därför slås med vassa knivar/liar för att inte
succesivt utarma ytan på känsliga växter. Nedan arbetar
Bernt Mattsson och Björn Andersson med röjsågar. |
 |
 |
| Valle kör gräsklipparen som han brukar göra under hela
sommaren. I bakgrunden sitter två höftledsopererade och samtalar,
Tore Dahlin och Margareta Thunström. |
 |
 |
| Ovan vilar Torsten Sundberg på räfsan. Nedan väntar belöningen
i hembygdsgårdens kök. Kams finns färdigt i den stora kastrullen
på spisen. |
 |
